Rörelsehinder

Sommaren 2008 hittade jag Annika Dahlqvists blogg när jag surfade runt bland sidor på nätet lite på måfå. Vägen dit kom via Filosoficirkeln i Lund som har alldeles utmärkta föreläsningar som finns som video eller bara ljud helt fritt för var och en att ta del av (http://video.ldc.lu.se/FilCirk.htm). Där var det en föreläsare som tog upp myter i vetenskapen och bland annat de seglivade myterna kring mat. Jag googlade på olika vis och hamnade rätt! Sedan funderade jag ett par timmar och bestämde mig för att pröva. Det var Annika D:s enkla sätt att föra fram sina teser och dessutom hennes enkla kostråd som gjorde att jag vågade.

Jag har alltid levt "sunt". Sedan tidiga tonåren är jag vegetarian, även om jag började äta både ägg och fisk i samband med att jag gifte mig för nästan tre decennier sedan. Jag har alltid undvikit gifter av olika slag. Men i all denna "sundhet" har jag upplevt att jag bara behöver "titta! på söta livsmedel för att de ska fastna.

Vi har sex barn (fyra utflugna och två tonåringar hemma). Vi är två sorter i familjen: De naturligt slanka och de som lätt lägger på sig. Vi äter samma mat!

Sedan jag började med LCHF i slutet av juni 2008 så är jag mättare. Jag har slutat med kaffepauser på jobbet. (Jag blir törstig och dricker vatten men jag längtar inte längre till tio- och två-kaffet.) Det som är märkligast är att suget efter något sött helt försvunnit. Under de här månaderna har jag varit på bröllop, födelsedagskalas och dopkalas. Jo, jag tog en tugga bröllopstårta men sedan åt min slanke man resten och sin egen bit också!

Det allra bästa är att min värk är praktiskt taget helt borta. Jag har en förlamningsskada och har trott (och så har läkare jag kontaktat menat) att värken kommer med skadan. Men nu är jag inte stel längre när jag ansträngt mig mycket. Jag kan stiga upp på morgonen och må bra med det samma! Min förlamade fot gör fortfarande ont emellanåt men inte resten av kroppen. Hyn är mindre torr. (Jag smörjer inte armbågarna längre!) Kort sagt: Jag mår bra! Jag har ingen våg men jag märker på kläderna att jag har tappat i vikt. Jag är jämt "mullig" och det försvinner lite runt hela kroppen. Midjemåttet har minskat 10-12 cm. Toppen! Men att jag mår bra och inte har ont är allra bäst!!!