Hjälpmedel

Förståelse och öppna diskussionder

2014-06-01 16:32 #0 av: Skorpion76

Om man har ett osynligt handikapp kräver inte det så mycket yttre anpassning i form av olika hjälpmedel, men däremot kräver det förståelse och att man får umgås med människor som har viljan, förmågan, lusten och orken att fokusera på vad jag faktiskt kan istället för allt det som jag inte kan göra. Likadant mår jag heller inte riktigt bra om jag begränsas alldeles för mycket.

Självklart begriper jag att livet inte fungerar om jag tror att jag kan göra som jag vill hela tid-en, men att tvinga mig till att begränsa min kunskap eller det jag kan gör att jag inte mår bra. Eftersom jag har autistiska drag brukar det ofta kopplas samman med mitt funktionshinder, men jag vill hävda att det inte alls har med saken att göra.

När man pratar om personer med någon form av autism säger man väldigt ofta att han eller hon klarar av de här uppgifterna under förutsättning att han eller hon är motiverad till det, men just därför känner jag att det är dags att fråga sig hur motiverad du egentligen skulle känna dig inför en uppgift om personen som gav dig den inte litade på din förmåga att tänka självständigt eller inte alls lät dig göra det.

Det skulle inte kännas särskilt roligt, eller hur? Det skulle kännas som om personen ifråga behandlade dig som mindre vetande och ett sådant bemötande raderar garanterat ut motivati-onen för vem som helst oavsett om personen ifråga har ett handikapp eller inte. Skillnaden är bara att man inte brukar behandla fullt friska som mindre vetande eftersom man räknar med att de kan sköta det jobbet de ska. Därför leder det i sin tur till att de inte riktigt kan få någon förståelse för hur det är att bemötas som mindre vetande och hur kränkt den som blir det kän-ner sig. Där ligger också förklaringen till varför det många gånger blir väldigt fel och det skär sig.

Oftast tycker de som ska hjälpa brukaren att han eller hon inte ska klaga. Han eller hon borde istället vara nöjd över att över huvud taget få någon hjälp, men om de som jobbar som handi-kappkonsulenter, arbetsterapeuter, lärare, speciallärare elevassistenter och allt vad det är viss-te hur det känns att bli bemött som minde vetande skulle de antagligen inte fortsätta som de gör.   

För mig är det alldeles grundläggande. Det handlar om att kunna bemöta varandra på samma sätt som man själv vill bli bemött, men på något sätt är det ingen självklarhet när det gäller handikappade personer. Tyvärr vet jag dock inte riktigt varför det egentligen har blivit så och det tycker jag är hemskt tråkigt eftersom vi innerst inne är människor allihop. Det borde alltså inte vara någon som helst skillnad, men det blir det ändå. Det är som att leva i två olika värld-ar.
Det är precis som om folk tror att handikappade personer inte förstår någonting och jag är inte alls förvånad över det med tanke på hur de bemöts av de personer som jag räknade upp innan. De bemöter de handikappade personerna exakt så och därför tycker jag att det är skrämmande att det inte förs en öppnare diskussion kring bemötande med dessa personer. De borde verkli-gen få lära sig att det faktiskt är kränkande att lägga orden i munnen på någon och bara låta den personen bekräfta istället för att verkligen låta personen tala om vad den egentligen tycker.

Dessutom liknar deras beteende väldig mycket hemförsäljares beteende eller de som står ute på stan och säljer mobiltelefoner. De kan verkligen tjata hål i huvudet på en hur mycket bättre just deras produkt är, men sedan finns det en annan skillnad om är mycket viktig att känna till. Om försäljaren står ute på stan kan du välja att bara gå förbi utan att ägna honom en enda blick.

Om han ringer på din dörr, kan du stänga igen dörren efter att vänligt men bestämt ha tackat nej. Ännu bättre är det om du inte öppnar dörren över huvud taget. Om han ringer kan du läg-ga på luren efter att vänligt och bestämt ha tackat nej. Du kan också nixa ditt telefonnummer så att han inte längre kan ringa till dig.

Det innebär att du registrerar dig i ett register som spärrar ditt nummer för telefonförsäljning, men när det däremot gäller handikappkonsulenter som kommer på besök till dig för att prova ut olika hjälpmedel fungerar inte någonting av detta.

De är minst lika påtryckande som försäljarna om inte ännu värre och dessutom backas de upp av föräldrarna, läraren, specialläraren och kanske till och med elevassistenten på din skola. Då får du inte säga nej.

Istället förväntas du vara lydig, duktig och göra exakt som du blir tillsagd. Det enda man gör är att prova produkten som sådan och se till så att den fungerar och att bru-karen klarar av att använda den. Ingen diskussion förs om det faktum att man stänger in sig och inte låter de andra barnen i klassen få veta vad man sysslar med.

Hur ska de klara av att bemöta det handikappade barnet när de inte får chansen att veta vad han eller hon har fått för någonting och varför han eller hon till varje pris måste använda det? Det sägs det minsann inte ett enda ord om trots att det faktiskt är en minst lika viktig diskussion om inte än viktigare.

Handikappkonsulenterna måste få veta och förstå att barnet som får alla hjälpmedel utprovade till sig riskerar att bli mobbat om ingen får veta vad de ska användas till. Det var precis vad jag råkade ut för och det är därför jag hela tiden trycker på att en öppen diskussion kring dessa saker är a och o om man verkligen tänker att det ska fungera riktigt bra.

När jag gick på hög-stadiet fick jag en diskborste utprovad som satt fast i en tving och som skulle underlätta disk-ningen för mig. Det var precis samma sak där. Jag fick inte protestera, utan jag skulle lydigt göra som jag blev tillsagd, men i nian fick jag en elevassistent som minsann inte tyckte att jag behövde någon sådan.

Jag kunde diska mins lika bra med en vanlig diskborste och även om hon på sätt och vis hade rätt visste jag inte riktigt vilken fot jag skulle stå på eftersom jag hade blivit lärd att de var bättre för mig om jag använde den när jag diskade.

Vad jag själv tyckte var det minsann ingen som hade frågat mig om och det är när sådana situationer uppstår som man verkligen får det presenterat hur viktigt det är med en öppen diskussion kring dessa saker.

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-06-01 18:51 #1 av: Maria

Visst är det alltid bäst att vara öppen. Både med frågor och förklaringar.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med den här meningen?

 Eftersom jag har autistiska drag brukar det ofta kopplas samman med mitt funktionshinder, men jag vill hävda att det inte alls har med saken att göra.

Menar du att din autism inte är ett funktionshinder eller missuppfattar jag?

/Maria

 

Anmäl
2014-06-01 19:11 #2 av: Skorpion76

#1 Förklaringen kommer i meningen efter. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.