Bemötanden

Bemött som mindre vetande

2014-03-30 12:13 #0 av: Skorpion76

När jag gick i skolan behövde jag få olika hälpmedel utprovade. Eftersom jag är synskadadhandlade det mycket om olika synhjälp-medel i form av en bänk med lutande skiva, en så kallad IA-bänk som jag fick redan är jag gick ett extra år på förskolan. Till den fick jag en starkare lampa och en speciell stol som såg ut dom en kontorsstol. När detta provades ut fick jag besök av en riktigt vräkig synkonsulent som inte alls hade någon som helst känsla för bemötande.
 
När hon skulle visa mig hur bänken fungerade gick hon fram till den och satte sig där. Tanken var att jag skulle stå en bit bort och tala om vad jag tyclte om hennes böjda rygg, men det gjorde jag inte. Istället skrek jag åt henne att hon skulle gå därifrån och som vuxen känner jag fortfarande obehag inför detta. Det var så fruktansvärt respktlöst och jag förstår inte att dessa personer inte verkar ha den minsta kunskap om bemötande.  

Som vuxen har jag visserligen inte haft besök av några handikapp-konsulenter, men obehagskänslan av deras sätt att bete sig är så djupt rotad att jag inte vet om den någonsin kommer att släppa. 

Lite senare fick jag även olika förstoringsglas utprovade. Näfrr det här gjordes var ingen av de andra barnen i klassen närvarande. Det var meningen eftersom ingen får komma och ställs störande fråpr. Det är viktigt att barnet som får ett hjälpmedel utprovat inte blir stört och kan koncentrera sig på det som ska göras. Jobbet får heller inte störas eller förstöras av att barnet börjar prata om sina egna fantasier eller någonting sådant.

På grund av just det att inget annat barn får närvara hävsar jag att det här verkligen är en grogrund för mobbning. jag förstår visserligen att ingen obehörig kan närvara när hjälpmedlet provas ut, men jag hävdar att det är ett väldigt hysch-hysch kring detta som gör att ingen annan vet hur de ska bemöta det och det i sin tur orsakar mobbnin-gen.
Trots detta pratas det ingenting om detta. Det pratas ingnting om hur det handikappade barnet fungerar tillsammans med andra barn, utan hela tiden instrueras det hnikappade barnet mycket noga om att det måste stå först i matön eftersom det kanske tar klänggst tid på sig att ta mat och om barnen ska se en film sa barnet som ser dåligt sitta långt fram, men ingenting sägs till resten av klassen.

Jag hade förstått det där beteendet om det till exempel var så att hjälpmedlen var stulna och att de som provade ut dem riskerade fängelsestraff om de öppet pratade om vad de egenligen sysslade med. De olika handikappkonsulenternas betende är faktiskt väldigt likt så kallade hemförsäljare som aningen knackar dörr eller ringer till en och försöker trycka på en att man ska köpa just deras produkter. Det är likadant med Jehovas Vittne, för den delen! De beter sig också likadant. 

När de kommer och ringer på eller ringer till en blir man väldigt ofta instruerad att man ska säga nej tack och att man inte är intresserad. Skillnaden är bara att när man får ett hjälpmedel utprovat till sig kan man inte göra det.

Handikappkonsulenterna har stöd av föräldrarna som också trycker på att man ska vara lydig, duktig och göra som man blir tillsagd. Det är verkligen fruktansvärt jobbigt och som om detta inte vore nog kommer det med i tidningen också.

Jag kom med i tidningen när jag gick i åttonde klass och då hade jag fått en lapp med mig till skolan där det stod svarsalternativ som jag kune använda mig av och när intervjun skulle göras var jag på gång att ta fram den. Det brydde sig inte min elevassistent om som jag hade då. Hon sa till mig att jag inte hann ta fram den och det slutade det med att det ble min levassistent som svarade åt mig och jag fick bara bekräfta. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-03-30 12:40 #1 av: Anterrabae

Men fy 17!

Ja visst är det knepigt hur normalfungerande verkar tro att man är underutvecklad i hjärnan för att man inte ser, går eller vad det nu är! Och att man då inte behöver bemötas med respekt och värdighet!

Jag tror inställningen till funktionshinder och hjälpmedel i skola har ändrats något. På min dotters förskola finns det en pojk med kroniska sjukdomar, och när han började höll de en speciell samling och berättade om den här pojken, och hans behov. Så att barnen fick veta och att han inte behövde vara "udda" den infon gör att de ser honom som alla andra.

Jag var inte funktionshindrad som liten, så just den biten slapp jag. Men man har ju träffat dumhuvuden som vuxen. Praktexemplaret är nog en läkare jag hade som påstod att jag väljer att kräkas upp mediciner som skulle kunna rädda mig från blindhet, för att reta honom! Normalego?

Min arbetsterapeut är värdena snällaste, men med en släng av funktionshinder=mindre vetande som en ton i rösten när hon pratar. Lite övertydlig. Men hon är så snäll så det förlåter jag henne ;) ❤️

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Anmäl
2014-03-30 15:03 #2 av: Skorpion76

Hur mycket bättre det har blivit i skolorna vet jag inte riktigt eftersom jag sjölv inte går i skolan längre, men minnena och smärtan efter hur jag sjölv blev bmött kommer antagligen att göra ont livet ut.  

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-03-30 15:12 #3 av: Anterrabae

Självklart ❤️ kram!

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Anmäl
2014-03-30 19:23 #4 av: thenameless

Jo denna strävan att vara så tillmötesgående och förstående som möjligt har jag skrivit om här förut, När man blev särbehandlad nästan så klasskamraterna tvingades stöta ut en. Det var mycket "var snäll mot---" "Slå inte -- "
"-- behöver inte delta för h*n är handikappad" osv

Anmäl
2014-03-30 21:07 #5 av: Skorpion76

#4 Mm, precis! et känns tungt oh därför är det så skönt att läsa svaren från er som har varit med om samma sak.

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-03-31 20:43 #6 av: thenameless

Tyvärr kan jag inte lova dig att det blir bättre... Det blir bara annorlunda när du blir vuxen och ska försöka komma ut i arbete.

Försök inte gå din egen väg för mycket då får du bara problem (jag vet)

Anmäl
2014-03-31 23:36 #7 av: RuiXue

Men fy så respektlöst! Att någon i klassen eller gruppen har någon form av funktionshinder, det är ju inget fel på huvudet, utan på en fysisk funktion av något slag. Hade ju vart bättre, och är bättre, om man som förälder eller lärare informerar klassen om funktionshindret så att det blir en normal del av vardagen för alla, och att aktiviteter anpassas så att alla kan vara med på sina egna villkor. 


Minns när jag gick på dagis, då fick vi ibland besök av en kille som är året yngre än mig, han var för svårt sjuk för att kunna gå på dagis, men han fick ändå komma och hälsa på och leka med oss andra lite då och då för att få träffa andra barn i sin ålder. Nu så här i efterhand när man är lite mer påläst så tror jag att han kan ha SMA av något slag. Absolut inget fel på huvudet och trevlig var han också. Han gick senare i en vanlig skolklass med assistent. 

Grannbyggnaden på dagis hade även en svårt rörelsehindrad tjej som gick på dagiset på deltid, hennes mamma hade drabbats av röda hund när hon var gravid vilket påverkade dottern allvarligt. 

Detta var i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Känns som om de barnen blev väldigt väl behandlade av både barn och personal då, men skulle gärna vilja veta idag vad de egentligen tyckte om den tiden. Tyvärr är tjejen icke verbal, eller i alla fall i det närmaste icke verbal så det är svårt att fråga, killen tror jag inte är kvar på orten längre för jag har inte sett honom på många år nu. 

Jennie


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.