Jag har det och vet exakt hur man räknar ut inkomsten, dvs allt finns på nätet. Min gubbe fick det på senare år (3/4) så då var det ju nya regler. Mycket strängare. Jag kommer att ha svårt att orka skriva men ska försöka. Nån gång framöver…

Tack det vore intressant att läsa… Kanske inte bara för mig?

Jag misstänker att jag i vanlig ordning väntat för länge och nu troligen är för "frisk" för att få det men fortfarande för långtidsarbetslös och handikappad för att få ett riktigt jobb igen?. 

Så man sitter kvar i Moment 22

Det heter sjukersättning och är för de som är mellan 30 och 65 år. Jag har nyss fått det beviljat men det har tagit många år. Jag minns inte längre hur många gånger jag sökt. 

Men du kan inte gå från att vara arbetssökande till att få sjukersättning. Är du inskriven på AF så har du ju arbetsförmåga.

Gå in på försäkringskassans hemsida eller ring din handläggare så får du aktuell information.

#3 Tack för informationen. Då är det som jag trodde.

Och jag misstänker att min eventuella pension skulle bli så låg att jag skulle bli tvungen att komplettera med Försörjningsstöd?

Jag få fortsätta hanka mig fram och förnedras i praktiksvängen tills jag dör

Sjukersättningen baseras på din SGI. 

Hur man räknar pension vet jag inte.

Jag vet inte ens vad SGI är för något`?  Men tack för hjälpen och tipsen hoppas även någon annan har haft användning av dem

Jag kopierar in en text här som jag skrev som hjälp en gång, där finns även länken till det långa, avancerade dokumentet på FK. Men det är bra!
-------
Lite info om hur man räknar ut sin sjukersättning. Exemplet gäller en dam jag tipsade:

Eftersom du är mellan 47 och 50 år får du räkna de tre bästa inkomsterna från 7 år tillbaka. Dessa 7 år kallas ramtid. (Min gamling till gubbe, född – 56, hade bara 5 års ramtid, alltså de tre bästa inkomsterna från 5 år tillbaka. Yngre får räkna de tre bästa från fler år.)

Får du t ex igenom ansökan 2013 gäller genomsnittet av de tre bästa från 2006 till 2012.

Det genomsnittet kallas antagandeinkomst. ”För beräkningen av en antagandeinkomst används den försäkrades årliga förvärvsinkomster och därmed jämförliga inkomster under ramtiden. Sådana inkomster kallas bruttoårsinkomster."

Inkomsterna räknas upp med ett index för varje år. Exakt hur man räknar ut detta – och mycket, mycket annat -  finns att läsa i en pdf. Kan se väldigt mastigt ut men tittar man till vänster kan man välja avsnitt man är intresserad av.

Man kan räkna ut sin ersättning exakt. Tar man det steg för steg är det nästan lätt…

Tyvärr, länken funkar ej, jag får testa om jag kan få till det… :-(

Har du e-leg kollar du lätt dessa inkomster på skatteverkets sida, annars på slutskattesedlar.

#7 Och i år index reglerade man ersättningen neråt.

Provar igen, en del ska i alla fall finnas här:

Sjukersättning

#8, Ja eller var det prisbasbeloppet som gjorde att den sjönk? Jag håller på och undersöker det…

I mitt exempel skulle jag väl ha nämnt att sjukersättningen blir en viss procent av antagandeinkomst§en, men jag måste kolla siffran. Det är tyvärr lågt…

0,64% * antagandeinkomsten.  I'm sorry, det är ofta inte så mycket…

Jag insåg att jag var rökt på den idén  så jag lägger ner. Men bra tips på allt.

jag får härda ut till s jag ger upp fullständigt

Jag fick halvtids sjukersättning i April (sjukpension) och jobbar 50%. Det var försäkringskassan som föreslog och skickade in pappren för mig. Jag försökte komma tillbaka helt men det funkade inte.

Kan du inte ta en diskussion med din läkare?

Jag vet inte vem min läkare är? Men skulle väl kunna ta reda på det.

Sen jovisst skulle väl en läkare förbarma sig över mig..? De brukar inte vara omöjliga.

Men jag tvivlar på att Försäkringskassan skulle godkänna det? Jag tror att deras regler är så hårda nu på det området att Långtidsarbetslös het inte är kvalificerande längre? Men jag kan naturligtvis ha fel.

#15 Jag blev väldigt förvånad över hur bra bemött jag blivit på FK då jag hade förväntat mig tvärtom.

Så det kan säkerligen variera stort.

#16 Jag kommer inte riktigt ihåg vad du har för eventuella handikapp? Men Cancer är väl knappt ens sjukskrivningsvärdigt i dagens Sverige? Så om du lyckades bli deltidspensionär är det starkt jobbat.

#17 Haha, nej, i allra högsta grad inte efter den är bortopererad.🙂

Mina kvarvarande problem är balanssvårigheter. Går med krycka. Huvudvärk, hjärntrötthet och problem med närminnet. Är utredd angående minnet.

I mitt fall så var det som sagt försäkringskassan själva som skickade in alla papper. Det var bara för mig att skriva under. Jag tog inget initiativ alls för jag ville helst inte få halv pension.

Nej det ville inte jag heller ursprunglign och egentligen inte nu heller..

Men det är inget liv att gå omkring och inte ha något att göra och tigga pengar för att ingen vill anställa mig.

Kan du inte ge det ett försök. Läkare och försäkringskassan menar jag?

Kolla kan man ju göra. fast jag är lite orolig för vad min pension skulle bli? min PPM är inte direkt hög.

Kan det bli värre då?

Ja att man får pension men ändå tvingas till soc…. Det blir ju ingen höjning av livskvalitén direkt.

Det skulle kännas som ett nederlag och som att allt slit varit förgäves…

Jo, det förstår jag.😕

#23 Då ska vi kanske  i stället hoppas att du faktiskt får ett jobb. Helt omöjligt ska det väl inte vara, fast jag vet det är svårt om man varit arbetslös länge. Antar att du måste kämpa på och söka jobb hela tiden "mer än normalt" sen dom införde den här straffgrejen? Ursäkta mitt dåliga språk men jag tror ni fattar… 😉

Så är det de bestraffar en hela tiden om man inte går i deras ledband.. Jag har klarat mig lite ett slag… men ja om inget händer e jag snart där igen

Jag har ungdomsvarianten av sjukpension som kallas för aktivitetsersättning och gäller tills månaden innan man fyller 30. Det är inte riktigt lika strikt men jag känner många som fått avslag både en och flera gånger. 

Jag fick igenom mitt på första ansökningen och har 100% ersättning. Det gick nog mycket tack vare att jag vid tiden för ansökan redan gått hemma i två år, sjukskriven på heltid. 

Hur läkaren uttrycker sig i sitt utlåtande är också otroligt viktigt! Det måste framgå väldigt tydligt att patienten är oförmögen att arbeta under en längre tid, för sjukersättning så är det för all framtid såvida man inte bara söker om tidsbegränsad ersättning. 

Mycket hänger även på vad man har för handläggare på Försäkringskassan också, en del är väldigt humana, andra ser helst att man jobbar ifrån graven också. 

När man träffar sin handläggare är det också viktigt att man berättar om sin situation, hur aktiviteter påverkar, hur vardagen ser ut osv. 

För egen del så spenderas det mesta av dygnets timmar liggande i sängen för att minska symtom från nacke, rygg och bäcken och ska jag ut på någon aktivitet så måste jag ofta vila upp mig än mer i flera dagar innan, och se till att jag har flera dagar till återhämtning efteråt. Plus att jag aldrig vet om och när och hur jag får sova. Plus kronisk trötthet och svåra smärtor som lätt förvärras, räcker med att jag gör lite för mycket en dag, så kan jag vara liggande i flera dagar. 

Det skadar inte att du ansöker om sjukersättning i alla fall, om inte för 100% så kanske 50% eller 75% beroende på vilken arbetsförmåga du faktiskt har. Antingen blir det avslag eller så blir det bifall och eventuella avslag kan alltid överklagas om man anser att det är fel.

Undrar just om du är så pass ung att du kan kontakta Barnpsykiatriska mottagningen, Bpu.. eller om du har en diagnos av något slag, i så fall har du säkert en handläggare du skulle kunna prata med…

Det är dom två vägarna jag kommer på, förutom försäkringskassan då, som säkert också har information. Eller gå helt enkelt prata hos läkare på vårdcentralen.. annars brukar dom ha krishanteringshjälp där också, om du tycker att det är svårt att prata om det.

#28 När jag startade tråden var jag väldigt nedstämd och uppgiven.

Det är jag väl fortfarande kanske? Men inte lika jag såg förtidspension som en väg ur ekorrhjulet. Men jag tror inte att jag är tillräckligt handikappad för att få det?

Jag närmar mig 40 strecket med stormsteg så vanlig pension är inte på tal och jag skulle inte ha råd heller….

Men tråden kan ju ändå fungera som tips åt andra tänkte jag

Vet några som har diagnos typ asperger, ADHD, autism i olika former, som har pension, trots sina unga år (kring 20 de yngsta). Då har dom ändå nånstans att ta vägen på dagarna då det finns för dom jag känner nåt som heter resursteamet. 

Det gäller att se till att man har en diagnos. Menar, om problemet är att man känner att man inte mår bra och därför inte kan arbeta, problem med koncentration eller andra typer av samarbetssvårigheter? Kanske borde man ta kontakt med en läkare som kan remittera till de undersökningar som känns relevanta? Har man väl fått en diagnos kan man lättare bedöma om man kan tänkas klara av att arbeta, eller om pension är ett alternativ.  

Det är alltid en bra möjlighet att se till att få en utredning om arbetsförmågan, man vet aldrig vad det leder till.

Man kan få förtidspension både för fysiska och psykiska besvär, det stora kravet oavsett vilket är att funktionsnedsättningen ska vara varaktig utan möjlighet till återhämtning och rehabiliteringsmöjligheterna uttömda vad gäller sjukersättning (sjukpension för 30 plusare). Det är alltså rätt så strikt för just sjukersättningen. 

Man kan dock få beviljat även om man har en hyfsad fysisk förmåga. Det handlar om att man ska kunna klara sig utanför arbetet också. Om man nu arbetar fulltid och sedan kommer hem och blir liggande i sängen fram tills nästa skift och inte klarar av hemmet, ja då har man inte 100% arbetsförmåga. 

Många med fysiska funktionshinder eller sjukdomar kan klara något en dag, men inte var dag eller ens var vecka. Många med min diagnos (EDS) till exempel, eller något som ME/CFS eller Fibromyalgi kan verka helt normala den ena dagen och vara ute på en aktivitet och verka helt friska, men för den ena dagen av normal tillvaro så kan man ha vilat upp sig i en vecka i förväg och behöva återhämta sig i en vecka efteråt för att komma i fas igen, till sin egen normalsituation där dagens middagstillagning kanske är det mesta man orkar med om ens det. 

Sådant kan försäkringskassan också ta med i beräkningarna.

Jag har som jag nämnt i andra trådar Ryggmärgsbråck medfött. och konsekvenserna av det har väl lett till att jag i perioder är nedstämd. Jag har inga sådana diagnoser och aktar mej väldigt noga för att få det.

#32 Men du nämnde minnet? Eller minns jag fel? Måste nog gå upp och kolla igen. 😉

Äh, jag chansar. Jag har ju MS och nästan direkt jag hade fått diagnosen (Kvinnodagen 2000) bad jag själv att få göra en neuropsykiatrisk utredning. Jag var arbetslös men helt inställd på att jobba mer, men ville veta mer om min status.

Det låter nog farligt men det var kul! Det gick bra för mig då, bortsett från lite problem med reaktionsförmågan. Jag körde i alla fall bil ett antal år efter det och reaktionsförmågan räckte bra. Eller om det var andras reaktionsförmåga som räckte. 😃

Nu skulle jag nog inte klara just något av ett sånt test, men det är en annan historia.

Det var alltså ett tips. Jag kan plocka fram testet och se om jag kan berätta vad som ingick. Men en sån sak kan ta tid…

Jag skrev fel men blev för sen för att rätta. Neuropsykologisk utredning heter det.

#33 Jag har ganska nyligen gjort en neuropsykologisk utredning. Jag tror jag var där 3 gånger och det tog flera timmar varje gång.

Frågor och tester och jättespännande.

Nu blev ju inte mitt resultat så strålande men det är bra att få "papper" på vad som felas.

Jag har de senaste åren gjort 3 stycken utredningar som alla visat olika saker. Nu tar jag inte så hårt på det utan tycker att det hela verkar ganska oseriöst. Det värsta var när de lurade på mig ett Rorschach-test som inte visade någonting. 

Hur som helst. Vad de än kommit fram till spelar ingen roll för jag får ändå ingen som helst hjälp i alla fall. Men det hjälpte mig att få sjukersättning.

Min känsla är att de bestämmer sig för vilken diagnos de vill sätta och sen tolkar de alla tester och allt man säger i enlighet med det.

#36 I mitt fall så var det en minnesutredning man ville göra.

Det var för att jag känner att jag hänger inte med lika bra som förr och jag tappar händelser och ord. Dessutom tappar jag saker som är viktiga och det känns ju mindre kul.

#33 Det var i RMB tråden jag berättade om det. Jo det är en av de mer okända konsekvenserna av ryggmärgsbråck/Hydrocefalus (Vattenskalle) Att man tydligen kan få sämre minne. I mitt fall har jag alltid haft dåligt namnminne.

Vad gäller att jag drar mig för utredningar är för att man blir stämplad om man ber om och gör dessa utredningar. Då är det något fel på dig utöver det vanliga oavsett vilket resultat man får.

Nu tror jag inte att jag har någon Bokstavsdiagnos heller. Men ja någon får tjata på mig så kanske det går in?

För övrigt sade min SIUS handläggare upp sig idag. Tillfälligt enligt honom men jag tvekar och är inte hundra på att jag vill ha just honom tillbaka heller.

Vi klickade inte personlighetsmässigt

#38 För mig personligen har det betytt mycket att min minnesutredning blev klar och att den visade vad jag befarat.

Det gör att mina arbetskamrater får en annan förståelse och att även mina arbetsuppgifter har anpassats så att jag kan jobba i min egen takt.

Så i mitt fall har det varit bra men givetvis inte särskilt kul. Bara att gilla läget som man säger…

#39 Men nu har du redan ett jobb där du troligen är fast anställd och uppskattad.

Det har inte jag och kommer det fram att jag börjar bli senil på allvar och varit på utredning för bokstavssjukdomar etc…. Ja det kommer bli dyrt för samhället och minsdre skoj för mig

#40 Jo, det är så klart en stor skillnad på att redan ha ett jobb när man blir sjuk och på din situation som söker jobb.

#40

Men om de hittar någonting på en utredning så har du ju skäl att söka sjukersättning och det var väl det du ville?

Jag förstår nu när jag läser på nätet att frågeställningen kan variera mycket. Vad är problemet, vad är det man vill veta? Demens fladdrade förbi och "bokstavssjukdomar". För mig var det brett, allt hon kom på som kan påverkas av MS antar jag. Och det är inte lite…

Jag vill ju inte egentligen. Jag kände mig uppgiven för att jag aldrig får ett riktigt jobb….

Utredning för bokstavssyndrom är nog inte aktuellt heller för det är jag ganska säker på att jag inte har…om man kollar långt bak i tråden.

Däremot har jag haft perioder av nedstämdhet men vill inte söka vård för det för jag vill inte bli avtrubbad på knark och dessutom få det i mina papper (oavsett om det leder till förtidspension eller ej).

För er som inte kollat min profil så är jag 39 år (gammalt men inte jättegammalt) Och född med Ryggmärgsbråck och vattenskalle.

Jag har hört av min läkare på Spinalis att nedsatt minne kan vara en konsekvens av dessa diagnoser och jag har bl a väldigt dåligt namnminne.

#44 Du sitter ju i en jäkla sits om man får säga så….?

Jag förstår att du inte vill ha mer diagnoser än du redan har och just neuropsykologiska diagnoser är ju fortfarande en "slags stämpel" tyvärr.

Neuropsykosiska diagnoser får ju inte precis bättre rykte av att diagnoserna i det närmaste missbrukas av vården också. "Allt" sitter ju i huvudet numera, så det gör ju att många patienter är än mer måna att hålla sig ifrån att få en "psyk stämpel" om man har en fysisk diagnos eller fysiska besvär. Annars skylls "allt" på att man är deprimerad.

Minns en läkare jag träffade på Akuten för några år sedan när jag kom in med buksmärtor och feber. Hon frågade om jag hade pratat med, eller ville prata med en psykolog! Vad skulle jag med en psykolog till när jag kom in till akuten med buksmärtor och feber?! Blev inlagd 8 dygn på Kirurgen och de flesta dagar stod jag för den högsta febern i salen, vad som felades är än idag ett mysterium trots många tester. Minns jag rätt så var sänkan något avvikande, så det var inte något som "bara satt i huvudet" som akutläkaren ville få det till😡

En psykolog för ett par år sedan ville få det att verka som om alla mina symtom beror på depression, jag är INTE deprimerad och har inte vart sedan högstadiet, min depression försvann samma dag som jag slutade 9:an! Skulle inte kunna vara gladare och mer livsnjutare än jag är trots alla fysiska besvär som hindrar mig från att göra mycket av det jag skulle vilja, det är kroppen det är fel på, inte huvudet. 

Så med tanke på vad jag själv vart igenom med läkare så förstår jag fullt ut dem som inte vill få en stämpel! Hör själv till den patientgruppen. Skulle jag uppleva att jag är nedstämd eller på annat sätt inte mår bra psykiskt så skulle jag självklart söka hjälp för det, men vägrar få en stämpel bara för att det är den "lätta vägen" för vården istället för att undersöka fysiska orsaker! 
I sådana lägen måste man våga stå på sig!

Lite OT men ändå inte😛

#46 Fast nu tänkte jag mer på neuropsykologiska diagnoser som minnesproblem, demens, bokstavsdiagnoser osv.

Inte depression och mer "rena" psykologiska diagnoser som också har en "dålig klang"

Neuropsykologiska besvär har i många fall en fysisk orsak.

Ja, jag har inte den där negativa känslan som ni har, men vi har ju helt olika bakgrunder och problem. Att psykdiagnoser  eller i varje fall piller får ersätta mycket av det förnuft och kunnande som saknas inom vården vet jag dock.

Men. T ex minnesproblem. Om det konstateras att man har det (och ev något mer), skulle det kanske kunna vara en hjälp att få lönebidragsanställning? Ska man ha sjukbidrag ska man ändå utredas och testa saker innan man får det.

Man behöver väl inte blanda in ev dåligt psykiskt mående för det?

#48 Precis. När jag gjorde min minnesuredning av en neuropsykolog så handlade inget alls om mitt "mående" i övrigt utan allt var koncentrerat på just mitt problem med minnet.

Jag har även rätt till lönebidrag och lite annat. Men är tydligen ändå oanställbar?

Vet bara att jag inte vill fortsätta leva så här… Sjukbidrag har sina fördelar säkert.. Men jag är rädd att om jag får det så blir jag ändå tvungen att gå till soc för att ha råd med hyran mm och sitter då kvar i samma rävsax jag är i nu.. Fast permanent

Det är nog lätt att många drar sig för utredningar just för att det är inom någon form av psykologers arbetsområde.

Grejen är att jag tror inte att även om det skulle leda till förtidspension med hygglig pension för mig så tror jag att det skulle ligga mig i fatet att det skulle bli på en psykdiagnos.. Eller så är det min fåfänga som spökar igen?