Annons:
Etikettneurologiskt-handikapp
Läst 2985 ggr
Maria
7/1/12, 7:49 AM

Förståelse

Detta är ju inget rörelsehinder men jag försöker ändå.

Jag har lite funderingar kring hur man ska få folk att förstå.

Jag har ju inget synligt handikapp mer än att jag går med en krycka när jag är på egen hand.

Mina problem är balans/yrsel. Jag har väldigt svårt för trappor och när saker och ting rör sig i omgivningen. Går jag i trappor med någon bredvid mig så måste jag stirra rakt ner på mina fötter och hålla mig i räcket.

Är det mycket saker i rörelse som när man åker spårvagn/buss eller är på stan bara så känner jag mig "berusad" och rör mig som en sådan också.

Att böja mig ner och sedan resa sig upp är svårt. Det tar en stund innan allt stabiliseras igen. Jag har haft blodtrycksfall många gånger men detta är något helt annat. Det är som om allt rör sig.

Sedan har vi minnet. Jag tappar viktiga saker och jag får inte ihop om det var "i morse" eller "igår morse" Jag skriver anteckningar hela tiden och det är ett måste. Jag tappar ord.

Jag skriver upp vilka jag talat med och vad vi sagt som kan vara av vikt. Vissa saker faller ändå bort totalt och mina postit lappar är guld värt. Detta är stor skillnad mot innan.

Jag har också svårt att hålla mer än en boll i luften. Det har aldrig varit min starka sida men nu är det så påtagligt och jag har svårt att ta in information om någon pratar med mig samtidigt som jag gör något annat.

Här på iFokus måste jag skrolla för att kolla vad jag skrivit innan i tråden och ibland tänker jag Har jag skrivit det?

Efter mina halva arbetsdagar så somnar jag som en stock i soffan. All energi är som bortblåst. Jag fungerar inte och känner mig som en zombie.

Detta är inga stora problem men hur ska jag få andra att förstå?

Varje gång jag förklarar så får jag svaret "men så är det för mig med. Jag har också svårt för trappor" Jag sa till en väninna sist men jag ser ju i ögonvrån att du tittar på mig när du pratar och det är sånt jag inte kan medan jag går.

Pratar jag om minnet så har alla andra likadana problem. Jag vet att de flesta är snälla och menar att det är helt normalt men det ÄR inte normalt. Det är en markant förändring hos mig.

Egentligen struntar jag i vad andra tycker men med arbetskamrater och liknande så känns det ändå som jag måste förklara hela tiden utan att bli förstådd.

Jag ber om ursäkt för mitt långa inlägg om dessa bagateller men de är jobbiga i längden.

Hur ska jag få andra att förstå? Ska jag strunta i det? Är det överhuvudtaget viktigt att andra förstå?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
EvaG
7/1/12, 9:40 AM
#1

Jag tror att de svåraste funktionshinder när det gäller att få omgivningen att förstå är just dessa dolda funktionshinder. De syns inte och då har man nog svårt att ta på det. Ett synligt funktionshinder - ja då ser man ju att det finns och är lättare att förstå och ta till sig.

Sedan tror jag att när det inte syns så glömmer många också bort att någon har ett funktionshinder eller andra problem och de kanske blir frustrerade och tänker ja visst ja, tusan det glömde jag och då kanske säger något dumt.

Som sagt ett dolt fel är nog svårare att få omgivningen att förstå och komma ihåg från gång till gång. Det är ingen ursäkt, men jag tror det är så.

___________________________
Var rädd om dem du älskar
_________________________

Medarbetare på Vilda västern iFokus

medde
7/1/12, 9:40 AM
#2

Så många kloka och tänkvärda ord. Känner igen en del i det du skriver, då en nära anhörig har en hjärnskada. Viket innebär att medmänniskor inte ser att hon har en skada. Den ligger väl dold inne i hennes huvud. Många gånger då vi är ute så är det som hon är knäpp enl folk ute. Ska hon kolla ett pris och vill veta det så är det så att det måste även skrivas på just lappar som du nämner.. Dels för att hon ska komma ihåg vad det är hon kollat på samt hjälpen att minnas priset på varan. Det händer att hon anses som ruggigt jobbig då hon vill ha det nedskrivet på en lapp.

Många gånger är eller verkar det vara att ett handikapp ska synas för att få en lättare förståelse. Man har lätt att döma folk som lite "knäppa" då sitt handikapp finns dold och inte synligt.

Är jag ute med min anhörig så har jag mycket mera "stök" runt om av folk som tänker och tycker, mot då jag är ute med min vännina som är synskadad. Då får vi en mera hjärtlig hjälp i en butik.

Men jag tror även att många som du skiver om då det gäller minnet. Att man säger så till dig enbart för att "peppa" på sättet du är inte ensam. Kanske men tror många det kan vara så.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

medde
7/1/12, 9:42 AM
#3

#1 Ditt inlägg kom in på samma tid som mitt, och det är just det du säger jag skriver om.. Känner du har verklgen rätt i det du skrev.=)

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Leffe
7/1/12, 12:18 PM
#4

Dolt funktionshinder är nog det svåraste att förstå. Jag kan ta upp ett exempel från den tid jag var ny som färdtjänstförare. Det var på den tiden vi var två i varje buss och vi bar kunder och rullstolar i trapporna. Till vissa kunder hade vi en speciell pirra att bära kunden i.

Det hände flera gånger att vi skulle hämta en kund vid adress 1 och lämna kunden vid adress 1. Det var alltså endast ett "bärjobb". Vi bar antingen ner eller upp kunden tre trappor med hjälp av pirran. När vi bar ned och kommit ut på gatan reste sig kunden upp. Tackade för hjälpen och gick med en väldans fart iväg.

Den kunden hade man många gånger och varenda gång blev man frustrerad. Tror att de flesta blev det. Vi tog upp det med färdtjänsten och vi fick då veta att kunden hade ett hjärtfel och inte klarade trappor, men på plan mark hade kunden inga problem. Efter den kännedomen var det alltid mycket lättare att bära kunden.

Så småningom fick alla som körde färdtjänst gå kurs och lära sig attitydsproblem. Om det är så i dagsläget vet jag inte.

Maria
7/1/12, 2:19 PM
#5

Roligt att höra era kloka funderingar.

Jag hade nog själv reagerat på samma sätt om någon berättade om minnesproblem till exempel. Jag skulle förmodligen referera till mig själv och försöka skratta bort det.

När vi var på Julbord med jobbet så vinglade jag fram mellan borden med min tallrik och där var andra sällskap också och jag kan tänka mig att en del trodde jag druckit för mycket snaps till sillenFlörtmen sådan är ju bara att strunta i.

Det är i jobbsituationer det är värst när man känner sig så begränsad och helt dum när man inte kommer ihåg ett tidigare samtal.

Fast det är nog bara att försöka vänja sig vid att det kommer att vara så här.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

bernil55
7/2/12, 10:52 AM
#6

Också intressant och viktigt, liksom det om jobb…  Undrar om jag får tid att handla idag? Förvånad

Annons:
Bettan
7/2/12, 1:59 PM
#7

#5 Är det verkligen så att andra på ditt jobb tycker du är dum. Kan det inte vara så att du tror att de andra tycker du är dum. Har jag fattat det hela rätt så är du inte van situationen ännu.

Ha en bra dag

Sport iFokus

Maria
7/2/12, 2:01 PM
#8

#7 Du har förmodligen rätt. Jag är livrädd att de andra ska tycka jag är dum och är kanske extra känslig för att hela tiden hänga med.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Bettan
7/2/12, 2:36 PM
#9

Sluta alltså att tänka så. Du är inte sämre eller dummare än andra. Det är så du ska tänka.

Ha en bra dag

Sport iFokus

Upp till toppen
Annons: