Annons:
Etikettrehabilitering
Läst 6655 ggr
Joystick
2012-04-04 18:59

Vägen tillbaka!

Idag har jag då fått börja belasta hela fot som jag då opererade för 1 månad sedan. ( Har bara fått belasta hälen tills nu)

Som jag har längtat efter denna dag. Äntligen ett steg emot att kunna gå "normalt" igen. I mitt fall så innebär visserligen det en väldigt haltande och sned gång men utan hjälpmedel inomhus och utomhus ibland med rullator.( aldrig gång några längre sträcker)

Jag har nu en gipsskena för att skydda tån och mot slag/ att jag sparkar i något så helt normal gång kan det ju inte bli:MEN på denna tid har jag lyckats tappa bort min balans totalt.

Någon som har erfarenheter? Hur länge kan jag räkna med innan kroppen vänjer sig med det nya? 

Jag ska tillbaka till ortopeden om ca 1 månad och ska röntgas då och förhoppningsvis blir jag av med gipset.

Ska försöka få tag på ortopeden tidigare också men nyfiken på andras erfarenheter

Annons:
Maria
2012-04-04 19:43
#1

Sjukgymnaster brukar vara duktiga på att göra program med balansträning. Kan du inte be om att få träffa en sådan?

För 15 år sedan så hoppade jag på kryckor i 4 veckor och fick inte belasta högerfoten överhuvudtaget men jag kan inte minnas att det påverkade min balans.

Men jag hade ju inga skenor eller liknande.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Joystick
2012-04-04 19:59
#2

Får prova ringa till sjukgymnasten nästa vecka och se vad de säger.

Inte tänkt så långt.  Jag har normalt sätt väldigt små marginaler så de behövs inte så mycket för att jag ska reagera negativt!

EvaG
2012-04-05 00:08
#3

Först och främst så ska du inte reagera negativt. Allt annat blir bättre med tiden även om det ibland går långsamt.

___________________________
Var rädd om dem du älskar
_________________________

Medarbetare på Vilda västern iFokus

Joystick
2012-04-05 08:58
#4

EvaG  Det föll visst bort lite i mitt svar där. 

Det är alltså inte att JAG som person som reagerar negativt. 

 De är min kropp som har de små små marginalerna och som reagerar negativt på förändringar om än små. Som nu att jag byter "gångmönster" igen så kommer det någon reaktion som ett brev på posten.

[Beavis]
2012-04-05 15:01
#5

#4 Allas kroppar ragerar ju på föraändrade gång och rörelsemönster inte minst genom att man aktiverar muskler och delar av muskler man kanske inte använt så mycket tidigare, Dels så belastar du på ett annat vis vilket bleastar fot/Knä/Höftleder annorlunda. vilket kan ge både träningsvärk och lite annan värk. Sen måste du kanske bilda nya valkar på foten och tårna pga annag fotställning?, det är en process som tar tid men att vänja sig vid att gå igen och balansen osv, det vänjer man sig vid på några timmar enligt min rfarenhet som visserligen är 20 år gammal, men ändå (fan va jag e gammal).

Joystick
2012-04-05 17:07
#6

Ja har nog både träningsvärk och annan värk som spökar idag ja men får till några steg ibland där det känns bättre balansmässigt i allafall så det kommer väl så sakta.

Bilda några nya valkar kommer jag att göra i nästa fas när gipsskenan tas bort.

Annons:
[Beavis]
2012-04-05 23:22
#7

bra tänk positivt, det kommer nog bli bra, ge det några dagar tänk på att du haft problem ganska länge.

Joystick
2012-04-17 18:39
#8

Idag har jag varit på återbesök på ortopeden!

Hitintills ser det jättebra ut! Tån har inte läkt  helt ännu men det gått så kort tid.  Läkaren var supernöjd så här lång så det är jag också!

Nu är jag utan gips och får ha på mig skor och göra " vad jag vill" med måtta.

Börjar jobba 25% den 1 maj  så nu har jag tiden fram tills dess på mig att hitta bättre balans!

Maria
2012-04-17 18:41
#9

Det låter braGlad

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Vixxen
2012-04-21 22:19
#10

Stort Lycka till! Glad

[Beavis]
2012-04-21 22:52
#11

Då lämnar du vår skara snart då. Grattis Glad

Joystick
2012-04-22 08:39
#12

Å nej lämnar inte denna skaran! Även om tån blir "bra" så kommer jag ju alltid att mitt bagage spastisk diplegi, kortare höger ben å misshandlade kotor efter krasch med häst och vagn.

Men för varje dag som går nu så kommer jag närmare tillbaka till mig själv hoppas jag. Även om högerfoten och tån inte riktigt känns som min egen ännu!

[Beavis]
2012-04-22 11:07
#13

Okej, ja då hade du lite fler grejer. vad är Spastisk Diplegi? du får gärna förklara. Visserligen kan jag googla det men vore intresant att höra din version.

Annons:
Maria
2012-04-22 12:11
#14

Oj, jag trodde det "bara" handlade om en tåFlört

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Joystick
2012-04-22 20:36
#15

Var ska jag börja? Tån är det som förpestat min tillvaro utöver mina "vanliga krämpor"i många år  och som gjort så att kroppen gått i allmänt högvarv pga jag försökt avlasta den så har jag fått mer ont på andra ställen.

Vad spastisk diplegi är ? Ja för mig så innebär det i allafall att min vänstra kroppshalva inte lyder så bra och är muskelsvagare än höger. Vänster foten var även inåtvriden så jag nästan snubblade  på den men det korrigerades när jag bröt det benet -92. Har även förlängt hälsenan när jag var ca 3 år.

Har alltid haltat och haft dålig balans. Balansen blev inte bättre av att jag när de spikade ihop benbrottet och vred benet rakt förlorade 2 cm ben.

Tidiga morgnar och sena kvällar och om jag är trött eller nedsatt av infektion av något slag eller vid extrema väderväxlingar blir allt värre. Spastisiteten var mest i benet men det är i stort sett borta nu tack vare medicinering. Darrhänt och extremt högerhänt brukar jag kalla mig själv också.

Ändå är ett av mina stora intressen broderier och då ska de vara pillrigt tycker inte om det annars.. Inte så smart kanske men så är det och det finns dagar när jag helt enkelt får acceptera att jag inte kan brodera.

ATT min tå blivit som den blivit beror säkert på mitt sätt att gå och belasta kroppen. Jag hade eller egentligen HAR jag väl det fortsatt där fast den är operarad kraftig artros i stortåleden.Så har jag då förutom förhöjd sula på den korta sidan även rullsula som ska hjälpa till och avlasta på något sätt när jag går.

Jag ÄR fruktansvärt envis och de kanske är därför det varit så struligt med att få till röntgen och undersökningar på min tå när jag sagt att något är fel. ( jag är alltså många gånger mer aktiv än vad jag borde kunna vara ) Så mycket har skyllts på mitt handikapp och min gångstil och att jag får räkna med värk pga det.  

DET tycker jag är väldigt frustrerande. Jag menar de att jag är snart 40 år och känner min kropp ganska väl och VET vad som är normalt för mig och om något är annorlunda.   Blev en heldel svammel av det här..

[Beavis]
2012-04-22 21:30
#16

IntressantGlad

Är det som en form av cp skada(förlossningsskada) eller halvsidesförlamning då?

Själv har jag en benlängdsskillnad på 2,5cm delvis pga en misslyckad operation som barn också.

Precis som du är jag envis och accepterar inte vad andra sätter upp som ränser för min förmåga vilket sätter mig i ständiga konflikter och ja arbetslöshet då jag inte varit intresserad av telefon/kontorsjobb som man brukar hänvisa mig.

Som tur är å¨verkas inte mitt handikapp av vädret utan det blev sämre utav att jag gått upp kraftigt i vikt istället..

Joystick
2012-04-22 21:57
#17

Det är en form av cp skada ja!

Min vikt ja den gör inte saken bättre för mig heller. Å speciellt inte nu när tån bökat så mycket!

I morgon drar jag således igång med projekt viktnedgång på allvar igen. Hade lyckats gå ner 8 kg  men gick upp 3 av dessa nu när jag varit så orörlig. Målet är att gå ner 20 kg till.

Vad det gäller jobb så mitt första riktiga jobb. Var helt sjukt fel jobb egentligen då jag jobbade heltid som hästskötare. Ett väldigt fysiskt jobb. Men det gick i 5 år på envishet och OM jag hade blivit trodd med tån tidigare kanske jag hade jobbat kvar inte heltid men de vet man ju aldrig. 

NU är jag 50% sjukpensionär och jobbar på ett äldreboende som frukostvärdinna. Eller ja fram tills 25 januari då.. Ska ju börja 25% den 2 maj igen.

MEN ibland är de bra att vara tjurigt envis! Å iblands vänds det emot en.Så känns det i allafall för mig med försäkringskassan. Å ena sidan har jag jobbat över min egentliga förmåga å DET i sin tur har de vänt emot mig emellanåt

[Beavis]
2012-04-23 01:11
#18

Jag känner mig ständigt underskattad då folk dömer mig på sättet jag går då jag är delvis förlamad i från midjan  och dessutom har en benlängdsskillnad då. Visserligen har ju även jag en förhöjning i vänsterskon men jag går ju inte som alla andra ändå.

Så väldigt många underskattar min arbetsförmåga (som jag upplever det) Visste jag är svagare i benen än normisarna och jag har sämre "balans" och går långsammare  Men det går att arbeta runt detta på olika sätt man har ju anpassat sig med åren….

Jag försöker att inte ha med försäkringskassan att göra men det har misslyckats hitills i livet tyvärr.

Björnidet
2012-05-05 01:02
#19

Den 27 mars 1985 krockade jag i Finland mot sidan av en tankbil med slälp, lastbilen körde mjölk. Lastbilen korsade min färdväg utan att se sig för så jag körde rätt in i bakhjulet på den. Eftersom det var senvinter hade jag dubbdäcken kvar på bilen och fastän jag bromsade kraftigt så gled jag 65 meter på däckdubben. Min bil en Ford Granade 1984  blev det bara skrot av, dörrarna utom den högra bakre hade fastnat så de inte gick att öppna.

Mina skador blev rätt omfattande, jag bröt 9 revben, vänster fotled och underben krossades, bäckenet på vänster sida fick jag en spricka i och inre skador på blodkärl. Efter ambulanstransport till Wasa sjukhus i Finland (3 mil) blev jag oppererad för akut blödning inne i buken, jag hade nästan 4 liter blod som runnit ut i bukhålan och jag var fortfarande vid medvetande. Doktorn öppnade upp min buk och lagade de skador jag hade invärtes och gipsade mig i övrigt så att jag såg ut som en mumie med gips ända upp över naveln, ingen åtgärd gjordes åt mina brott i fot, ben och bäcken.

En kompis till mig som var ortopedkirurg i Umeå fick mina röntgenplåtar och han tyckte att jag skulle försöka komma hem snarast möjligt för operation var nödvändig. Efter nio dagar skulle jag få lämna Wasa sjukhus men då på egen risk och något ambulansflyg över till Umeå skulle jag inte få. Min fru bokade då plats på ett reguljart flyg över till Umeå ( 8 mil och 19 minuters flygtid)  en ambulans körde ut mig till flygplatsen.

Väl framme vid flygplanet upptäcktes att trappan upp till planet var för smal så att jag inte gick att bära upp, jag var medicinerad med starka smärtstillande mediciner och hade inte ont alls just då.

Jag bad ambulanspersonalen att hjälpa mig fram till flyplanstrappan och sätta mig där, med ett steg i taget hävde jag mig upp med armarna  och till slut var jag inne i planet. Självklart tog det en bra stund för mig att komma upp och när jag var inne i planet då svimmade jag av och vaknade av att jag satt fastspänd i ett säte.

Planet startade och vi flög över havet till Umeå, när vi landade så möttes jag av hela det folkdanslag jag tillhörde samt den läkare som var min kompis sedan flera år.Detta var på skärtorsdag 1985. På långfredag had läkaren bokat operationssal och opererade mig i hela 6,5 timmar, han lagade min fot mitt underben och mitt bäcken. Klart att jag var svag då och behövde mycket smärtstillande första tiden. Efter 2 månader fick jag lämna sjukhuset och komma till ett träningshem för MS-sjuka där dom hade mycket varm bassäng och det låg bara 7 km ifrån där jag bodde.

Rullstol var mina ben just då, en sjukgymnast som heter Toini Gustafsson Rönnlund(känd skiddrottning) blev min räddning hon plågade mig så att det är svårt att beskriva och det är jag nu tacksam för.

Efter 6 månader kunde jag gå med hjälp av kryckor, före det var det rullstol som gällde. I augusti samma år blev jag uppbjuden av en i folkdanslaget som jag efteråt tycker synd om, mina danssteg var nog med den sämsta takt man kan tänka sig, jag hängde nog mera än dansade.

Självklart hade jag gett mig den på att jag skulle upp på benen igen och kunna dansa vilket var mitt stora intresse och så blev det också efter c:a ett år.

Idag går jag som vanligt men kan inte springa, jag kan röra mig fritt och kan gå minst 200 meter utan problem, övriga sträckor har jag löst med bilens hjälp.

Vad jag vill förmedla med denna berättelse om vad som hänt mig är att även de svåraste skador på skellettet läker, och man brukar bli i stort sett återställd för det mesta. Lycka till med din operation// Björnidet//

Maria
2012-05-05 07:44
#20

#19 Oj, vilken historia…

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
EvaG
2012-05-05 08:14
#21

#19 Mycket bra skrivet. Man blir verkligen påverkad. Tack för att du låter oss ta del i så mycket om dig och att din kämpaanda hjälpt dig så mycket.

___________________________
Var rädd om dem du älskar
_________________________

Medarbetare på Vilda västern iFokus

Joystick
2012-05-05 09:03
#22

#19 Oj vilken historia! Envishet/Kämparanda är en viktig faktor helt klart.

Nu har jag gjort mina 2 första arbetsdagar. 2,5 timmar om dagen då. En stor omställning helt klart så det känns bra att jag får mjukstarta så i 2 veckor.

Det är rätt så hårda golv på jobbet så benhinnorna har reagerat lite och det vore ju konstigt annars. Balansen börjar komma tillbaka till "MITT  normala"

Har upptäckt lite nya saker som kräver betydligt mer balans än jag någonsin reflekterat över. Att ta sig upp om jag har ramlat omkull eller satt mig på backen tar  längre tid då jag inte riktigt känner mig säker på att foten bär utan att de gör ont.( mest när jag ska fixa något med hästarna då jag inte kan hålla balansen än när jag böjjer mig ner)

För mig så handlar det mycket om att mentalt våga tro på att det fungerar nu efter flera års vidrig värk speciellt  vid belastning.

Har börjat skriva en liten lista på saker jag funderar över inför kommande besök hos ortopeden om 3 veckor.

MEN så här långt så är jag supernöjd med operationen. På måndag är det då 2 månader sen jag opererades.

Björnidet
2012-05-05 09:44
#23

Du får nog räkna med att du kommer att känna av tån av och till i ett halvt år frammåt, självklart beroende på vad de egentligen har gjort. Du nämner detta med balansen, den hade jag också stora problem med vad jag minns så var det i över ett år.

Vad jag haft för smärtor är att det plötsligt bränner till i fotleden så ordentligt att man nästan står på näsan, ibland har jag fått hoppa fram på ett ben till något att sätta mig på tills det värsta gått över. Enligt läkaren så kan detta bero på att det är något med ledbrosket som trycker på en nerv och därför "bränner det till". Om jag trampar lite snett på en liten sten då gör det jäkla ont ett tag men det går över ganska fort.

Vad jag också har problem med det är att gå uppför en trappa, min vänstra fot hakar fast i trappstegen ibland så att jag nästan trillar men eftersom jag vet detta så blir det hiss om det finns eller att jag går mycket sakta uppför trappan, nedför trappan går mycket bättre.

Jag minns när jag fick börja jobba halvtid, det var en befrielse och man kände att man levde, att beskriva hur det känns att för det mesta ligga som ett kolli i sängen lång tid är svårt, jag kan lova att det inte är en "hit" i alla fall.

Eftersom jag var försäljningschef för ett ganska stort ljusreklamföretag så hade jag ett jobb där det var möjligt att rigga upp benet under skrivbordet så att det inte började med att dunka och värka. Jag brukar säga att jag jobbade på samma sätt som vad grisen gör, med huvudet och munnen och det var ju inte speciellt betungande.

Du har börjat jobba lite du med och det är bra,bättre träning än det är svårt att få eftersom då gör du rörelser som du inte gör hos en sjukgymnast, gränsen för vad som är bra är att man skall sluta när det gör ont och det blir längre och längre till den gränsen om man bara håller på.

Björnidet
2012-05-05 10:03
#24

Läser i ditt inlägg #15 att du har en innåtvriden fot, är det något som blivit värre med tiden eller har den alltid varit så? Din födselskada är ju orsaken till många av dina krämpor och jag förstår vilket elände det är varje dag. Haltar du som du säger att du har gjort hela tiden då får du ju en snedbelastning på skellettet så att du får ont på andra ställen också, du får en s.k förslitningsskada.

Har läkarna sagt om dom kan hjälpa dig att få tillbaka benlängden eller får du köra med specialsko.

Sedan så har jag för mig att jag hört att stortån är den som hjälper en att hålla balansen, både när man går och står.

Att du har balansproblem när du rätar ut kroppen efter att ha suttit nedhukad det känner jag igen, det känns som om man är full och man måste hitta ett stöd.

Handarbeten är numera ett av mina intressen och för några år sedan köpte jag en s.k glasfusingugn där jag kan göra saker av glas som skålar, fat, smycken och mycket annat, fantasin är det som sätter stopp på vad som kommer ut ur ugnen. Fusing lärde jag mig då jag låg i umeå för cancerbehandlig och jag rekomenderar att försöka för det är väldigt roligt. Man kan börja med en liten ugn som man använder i mickrovågsugnen och då blir kostnaden inte så stor. Då kan du göra smycken i massor av modeller men inte större saker som fat och skålar. Googla på FUSING av Glas så ser du.Den lilla ugnen kallas för HOTPOT.

Maria
2012-05-05 10:13
#25

#24 Nu satte du griller i huvudet på mig. Det låter ju hur spännande som helst med fusingGlad

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Björnidet
2012-05-05 14:25
#26

Ja, jag kan intyga att det är mycket roligt att få skapa saker i glas med egna händer.Man behöver inte vara känd konstnär för att få fram de mest trevliga och snygga skålar eller smycken, glaset smälter i ugnen och bildar otroliga mönster med det.

Det finns en tråd här på iFokus som heter glaskonst, där kan man se några medlemmar som lagt ut sina smått otroliga alster.Flera av de som skriver där är mycket erfarna och ger bra råd till de som är nybörjare.En del är kända konstnärer.

I mitt fall så började det med att jag behandlades för cancer i Umeå och i det hotell vi bodde på under tiden(Hotell Björken) fanns det en avdelning med terapi för oss som bodde där. Avdelningen hade en fusingugn och vi fick till lågt pris köpa de glasbitar som vi gjorde smycken av därigenom återuppväcktes mitt intresse för glas.

Redan under slutet av 60-talet och ända fram till 1984 hade jag eget glasblåseri i Umeå men då inom laberatorieglas och neon, skillnaden var enorm men i båda fallen jobbas det med glas som smälter i låga eller ugn.

Denna sysselsättning är ett mycket bra tidsfördriv som ger mycket själsligt tillbaka då man öppnar ugnen efter en bränning, inget ser ut som då man lade dit glaset,alla saker man lagt dit får en otroligt fin yta och smälter samman på ett mycket bra sätt. Titta in på Google.se och sök på Fusing eller glasfusing eller fusing glass då hittar du massor av uppslag och filmer om både ugnar och hotpot för micron.

[Beavis]
2012-05-05 14:31
#27

Jag trodde man behövde flera tusen grader för att smälta glas? Fel hade jag.

Annons:
Joystick
2012-05-05 18:19
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#28

2012-05-05 10:03 #24

Min cp-skada visar sig mest på vänster kroppshalva. Å det var då vänsterbenen som foten var inåtvriden. Dessutom är det benet 2 cm kortare. Har sedan benet blev kortare efter benbrott -92 haft uppbyggda vänsterskor.  Å numera är det 2cm uppbyggnad och sen rullsula på båda skorna (tror jag) för att underlätta gång.

Å nu är det HÖGER fot som jag har opererat allt för många gånger. Å denna gång var det alltså omoperation av en steloperation som aldrig läkt ihop som den skulle.

Vad det gäller balans och stortå så ÄR den jätteviktig. Jag har frågat flera gånger om inte de lika gärna kunde ta bort den då den strulat så. Har ju kraftig artros i stortåleden de är därför de stelopererade den.

Min kropp får ju ta väldigt mycket snedbelastning och jag har väl inte alltid varit så duktig på att vara snäll mot den. Envishet ÄR bra men ibland så kan de slå fel också.

MEN nu tror jag att jag med åldern och lite mer sunt förnuft har i allafall en bättre balans även om jag ibland i samband med olika event med mina ponnyer http://joystickpegasusliv.bloggo.nu/

När jag inte pysslar med något runt hästarna eller sitter här vid datorn så blir det mycket broderier för min del.

Björnidet
2012-05-05 18:21
#29

Man kan smälta glas redan vid 815 grader och så varmt blir det i både den lilla ugnen man har i en micro och den stora ugnen. Keramik däremot behöver 12-1300 grader.

Vi fusing är det för fullfuse 815 grader för ett glas som heter bulls eye.För fönsterglas c.a 850 grader.

[Beavis]
2012-05-06 00:01
#30

Mitt vänsterben är 2,5cm kortare än höger efter en misslyckad operation 1983 tror jag det var?

på vänserbenet hat även musler och senor dragit ihop sig så leden ärr ien vinkel av ca 85grader. stortån är uppdragen då senan är kort vilket ju gör balansen sämre även för mig har nu en ortos på vänsterfoten som stöder upp. och gör att jag kan stå stilla. men denna benlängdsskillnad ställer till det extra.

Då mitt handikapp är medfött och inte förvållat får man kanske se anpassningen av min vardag efter mig och även min anpassning till vardagen som min väg till vad det nu belv?

Kom bara på detta angående #28

#29 okej kör jag glas  i micron spricker det eller exploderar? men okej Skrattande Tack för infon iaf

Joystick
2012-05-06 09:22
#31

 #30

Jag har ju dels min cp-skada sen födseln OCH sen har jag kraschat med häst och vagn -92 och bröt benet på min redan dåliga sida skadade kotor i ryggen. Sen har jag då opererat denna tå x antal gånger..

Björnidet
2012-05-06 20:36
#32

Joystik.

Fy vilket elände, jag avundas dig inte men du verkar vara en envis kvinna som gett sig fan på att klara saker ändå vilket är positivt. Man mår mycket bättre efter att ha fått plågas lite sa ÅsaNisse och jag tycker han har rätt. Jag hoppas att du får hjälp med dina besvär och att du kan få bättre balans som du klagar på. Har du pratat med din läkare om allt detta och vad säger dom, kan man rätta till de fel som blivit efter ditt benbrott.

Joystick
2012-05-06 22:20
#33

Envis ja de är jag. Å de ÄR en bra drivkraft många gånger.

Vad det gäller balansen så  är det som jag tror en träningsfråga nu.

 Är tveksam till att jag kommer att få tillbaka riktigt hela den balans jag hade innan de opererade tån nu eftersom stortån blivit 1 cm kortare än tån bredvid. Men om jag jämför med när jag skrev första inlägget i den här tråden så har jag fått väldigt mycket bättre balans.Skrattande

När det gäller skadorna som kvarstår efter benbrottet så finns det inget de kan göra mer.

Mitt nästa projekt som jag påbörjat nu är att gå ner i vikt. INTE helt lätt när det inte fungerar att motionera som vanligt folk. Så det blir till å dra ner på mat och verkligen FÖRSÖKA röra  mig mer. En motionscykel är parkerad i vardagsrummet och ska förhoppningsvis användas. regelbundet.  Vågar inte riktigt ha pedalen under främre delen av foten men de fungerar i allafall att cykla å det är det viktigaste!

Som det ser ut idag ska jag försöka cykla 10 minuter om dagen på minimal belastning bara för att få igång cirkulationen i kroppen och vänja den vid rörelse utan extrem smärta i tån. Det gäller att få ihop HELA tillvaron så den fungerar även framåt. Då med siktet inställt på att jobba 50% från 17 maj också.

Som det ser ut idag så jobbar jag alla dagar utom onsdag 7-12. Åker hem och äter något sen lägger jag mig och vilar ett par timmar. Oftast somnar jag Skäms. Efter det finns det de flesta dagar energi för lite hushållsarbete och pyssel med hästarna.  Får jag inte lägga mig den stunden när jag kommer hem från jobbet och har "gått ner i varv" så är istort sett resten av dagen förstörd. 

Har med andra ord inte så stora svängrum att lägga in extra aktiviteter eller att hantera extra "skador" då min kropp helt klart hart fullt upp med att hantera mina galenskaper som det är ändå. Å ja när det kommer till hästarna så får de ju mig att göra saker som INGEN sjukgymnast någonsin skulle kunnat få mig att göra.

[Beavis]
2012-05-06 23:34
#34

Jag behöver också gå ner i vikt. minst 25kg det är mycket. ska försöka klara det med bättre mat och att kunna cykla utomhus i år. väntar bar på lite mer värme. det är skitkallt i västra stockholm fortfarande trots sol

Annons:
Björnidet
2012-05-06 23:42
#35

Stöd i skon för din stortå kan inte en expert på skor hos landstinget fixa det, har du frågat. Jag fick ett stöd som de gjorde för min fotled och utan den hade jag inte kunnat gå alls då skiten vek sig så lätt. Idag har jag tränat upp leden så att jag använder inte det stödet.

Gudarna ska veta att det inte är lätt att gå ner i vikt, allrahelst då man inte är så rörlig så att man kan ta långa promenader. Om du har hört talas om "det vita giftet" som det hade i eftertio på tv4 för någon månad sedan så är det den metoden jag nu kör med och med bra resultat. nästan 20 kilo har försvunnit på 3 månader. Det jag inte äter är socker, vetemjölsprodukter, påssoppor,kolhydrater som ex. pasta, potatis och ris kan ha glömt något. Det jag äter är mycket grönt, det som växer ovan jord, kött,fläsk,fisk m.m. Detta har hjälpt mig och man får se om det håller framöver. Det svåraste är nog att inte öka i vikt igen.

[Beavis]
2012-05-06 23:48
#36

Min mage pajade när jag åt lchf för några år sedan så det är tyvärr inget alternativ. Däremot är det ju bra att dra ner på dessa och byta ut mot långsammare kolhydrater. Men just motion och minskade portioner är nog bästa medicinen. 20kg på tre månader är skitbra grattis! tror inte jag klarar det dock

Joystick
2012-05-07 10:26
#37

LCHF funkar INTE för min mage heller.

Vi använder oss av viktväktarnas tänk nu.Det fungerar men tar längre tid eftersom jag inte kan motionera som det är tänkt.

Givetvis ska jag disskutera med ortoped och ortopedtekniker om det finns något mer de kan göra för att stadga upp men jag tror inte de. Då tån i sig inte är ostabil( den är ju stelopererad). Bristen på balans jämfört med tidigare kommer ju av att tån är 1 cm kortare.

Målet är då att tappa 1 kg i veckan.

Björnidet
2012-05-07 12:51
#38

# 36. Magen är ju ett organ som säger till om något inte är bra och du gör nog rätt i att äta det du mår bra av, att ständigt lida av magont är tungt och farligt för har du ont där kan felet vara något helt annat än vad du äter.

En mycket nära kompis och jaktkamrat till mig har gått med magbesvär i ett par år och läkarna hittade inte orsaken. Nu för c:a 4 veckor sedan hittade de en sak som kan vara orsak till hans smärtor.

Vid en undersökning då de gick in med slangar kunde de se att något var galet vid gallgångarna, vid provtagning upptäcktes varbildning där och de satte in en slang som tömde bort varet. Nu den 9/5 skall han opereras i Umeå de skall då ta bort gallblåsan, en del av tolvfingertarmen och en del av bukspottskörteln, det blir ett omfattande ingrepp. Enligt läkarna har han en cellförändring men inte cancer vilket kan vara skönt att veta. Efter operationen får han nog reda på ett mera exakt resultat av vad det är.Jag hoppas att det inte är cancer ändå.

#37

Självklart finns det flera bantningsmetoder som funkar men som jag sa så är det svårt att hålla den vikt man lyckas komma ner till. Motion är inget jag kan göra med att gå m.m. cykla däremot kan jag tänka mig gå bättre men då får inte vädret sätta stopp, att cykla i snömodd och regn är ju ingen hit direkt.

Orkar du med att tappa ett kilo i vecka är ju det strålande, långsiktigt bantande är ju bäst har det sagts mig.

Övervikt som jag har, blir ju en orsak till att man kan få diabetes vilket jag också har fått nu på äldre dar, tabletter hjälper ännu men jag får se hur länge. Mitt långtidssocker har sjunkit rätt mycket och det är ju ett tecken på att min kost är rätt för mig.

Med envishet och att inte ge upp kommer man långt, om jag skulle ha lagt av och tappat livslusten för 25 år sedan hade jag inte varit i liv nu. Därför är det bra att du håller flaggan i topp och inte ger dig även om du springer på motgångar då och då.

I ditt fall har du ju dina söta hästar som säkert ger dig mycket tillbaka och att få åka ut med dem en fin dag måste vara tillfredställande på många sätt, fortsätt med det och jag avundas dig som har dessa två sötingar.

Joystick
2012-05-07 15:57
#39

#38

Jag har då tagit ner motionscykeln till vardagsrummet. DÅ finns det INGEN ursäkt som heter dåligt väder.  Ytterligare en fördel med motionscykeln för mig är att OM jag skulle bli akut jättetrött så är det bara att kliva av och sätta sig. Är man ute och cyklar så måste man ju ta sig hem också.

Diabetes är en sjukdom som jag HOPPAS hålla borta från mig. Jag ligger i riskzonen för att få det också. Dels på grund av övervikten men sen också ärftlighetsfaktorn.   Om du har fått bättre långtidsvärden på din LCHF kost så är det ju super bra!

Hästarna ÄR en enorm källa för inspiration, motivation, energi och glädje i mitt liv. Förutom att de tvingar mig till dagliga aktiviteter för att hur jag än mår i kroppen så VILL jag ju att de ska må bra.  Vi har ju hästarna här hemma på gården och har anpassat tillvaron för de och oss så att det ska vara så lättjobbat som möjligt. ( självklart har jag sambon som hjälper till med det allra tyngsta och han har haft huvudansvaret när jag var nyopererad å sådär)

För att verkligen motivera mig själv nu att komma igång med kroppen så har jag anmält mig till ett träningsläger 17 -19 juni  med hästarna eller om jag tar med mig ena bara DE har har jag inte bestämmt än. Å lägret innebär då att jag måste orka sitta och balansera i vagnen i 1 timme på förmiddagen och 1 timme på eftermiddagen i 3 dagar.

 Å sen blir det ju alltid en massa extra gående när man är borta och titta på när andra tränar å jag är inte alltid så himla klok att jag använder permobilen överallt eller tar emot all hjälp som erbjuds. För jag VILL ju klara mig själv..Om allt går som det ska så kommer jag om 2 år ha byggt upp mig själv och åtminstone ena pållen såpass att vi tar steget ut på tävlingsbanorna.  Att målet är satt på 2 år beror på att då är "tävlingshästen" så gammal att han fått sitt sista mätintyg och sen så hoppas jag att ridsportförbundet har bestämmt sig för hur handikappsklacificeringarna ska gå till. För som det är idag så SKA det vara att bara gå till vanliga sjukgymnasten med kompendiet MEN det fungerar inte i verkligheten.  Eller i allafall inte för mig då min vanliga sjukgymnast inte får fylla idet för sin chef, företagshälsovårdens sjukgymnast har blivit avrådd ifrån att fylla i det, å jag har tjafsat mycket..  Har hållit på i flera år och försöka få till detta men det har inte gått..

[Beavis]
2012-05-07 21:15
#40

Om jag säger så här. jag fick inte magont utan till slut fick jag rännskita. först var jag väl lite lösare i magen än jag brukade men det var okej. jag höll vikten och tappade nog en del fett. Men jag blev överkänslig mot gluten vilket var jobbigt för jag äter mycket färdig/snabbmat där de fuskar i mjöl där den inte ska vara.

Vilket ledde till "Jalla Jalla mejor" men det blev till slut ett konstant tillstånd så jag gav upp och började äta som förut igen. gick upp massor i vikt men slapp rännskitan.

Nu försöker jag att göra som jag gjort förr med lägre fettintag kombinerat med färre och långsammare kolhydrater och träning. Men jag gillar tyvärr godis och läsk… vilket inte hjälper

Björnidet
2012-05-07 23:42
#41

#40.

Om du letar på tv4 så kanske du har tur , där hittar du inslaget om "det vita giftet". Inslaget är rätt långt , det börjar med Magdalena Graaf men håll ut det viktiga kommer längre fram. Programmet sändes i mitten av april och jag tycker det var mycket bra även om vissa delar kan ifrågasättas.

Gluten som finns i det de kallar för det vita giftet är enligt den forkare och proffessor som är med där orsak till många sjukdommar som vi får idag som muskelsjukdommar,skelletsjukdommar,cancer,kapacitetsnedsättning för idrottsmän o.s.v.. Gluten finns i många mejeriprodukter,vetemjöl,socker(även läsk), påssoppor m.m. Om man skall tro denne professor så är det vita giftet orsak till att många blir sjuka, överviktiga m.m. Innan jag såg programmet hade jag lagt om kosten rejält, det blev bara vetemjölet som jag hade kvar och då tog jag bort även det. För mig fungerar det mycket bra men visst hade man problem i början med magen det var ett evigt springande på toaletten. Jag tror att kroppen skall göra sig av med alla dessa gifter vi stoppar i oss så därför blir magen paj ett tag.

Nu kan ju inte jag garantera att detta fungerar på alla människor så man får självklart prova sig fram.

Till sist, läskedrycjer som ex: cola är en stor bov och kanske den största orsaken till att människor blir överviktiga, minns jag rätt så innehåller en 2 liters cola eller annan läsk hela 50 sockerbitar och det kan ju förklara varför man bör avstå från den drycken.Socker är ju i kategorin "vitt gift".

Jag hoppas att du finner ett sätt som passar just dig för jag vet att inget är lätt då det gäller att banta.

Annons:
[Beavis]
2012-05-08 13:56
#42

Så sant så. jag vet inte varför min mage kraschade? men jag skyllde på lchf dieten och det gick över när jag slutade med den. även min glutenöverkänslighet försvann.

Att det är mycket socker i läsk vet jag ju. jag dricker lättvarianterna av dem men det är ju sötningsmedel istället så i princip lika illa sägs det.

bernil55
2012-05-08 19:31
#43

Det sägs att lättvarianterna är ännu värre. Jag har till slut förstått varför men kan nog ej berätta själv. Hittar jag bra info återkommer jag. kanske i bantningstråden, kanske här. kanske glömmer jag… Skäms

Björnidet
2012-05-08 22:34
#44

#42.

Hur länge höll du på med din diet? Glutenallergi brukar ju inte vara så lätt att bli av med och om man skall tro professor Stig Bergmark i eftertio sär är det innehållet av  gluten i det vita giftet som kan vara orsak till väldigt många sjukdommar.Nu är jag inte specialist på gluten m.m och rekomenderar då att man söker på google med söknamnet eftertio det vita giftet så hittar du programmet med Malou von Sivers ett mycket intressant program.

#43

Jag har också hört att om man dricker låtvarianter det är att lura kroppen rejält. Om jag inte minns fel så hade det att göra med njurarna att de tog skada av lättvarianter, jag kan självklart minnas fel men det brö gå att slå en koll på det hos hälsokostkonsulter.

bernil55
2012-05-08 23:14
#45

Lite om light står här men inte så mycket. Men jag mindes att det hade nåt med mättnadskänslan att göra - man blir hungrigare. Detta gäller just sötsaker. Ännu bättre förklring finns nånstans…

[Beavis]
2012-05-09 01:33
#46

#44 Jag åt LCHF i ungefär ett år.  Jag kallar mig bara överkänslöig då jag blev kvitt problemet ganska snart efter att jag slutade äta på detta vis. Som du är inne på så hade jag varit allergisk på riktigt  hade jag nog inte blivit "frisk"

#45 Jag vill bara förtydliga att artikeln du länkar till handlar om sötningsmedel. produkter med lägre socker/fettinnehåll är det alltså inte som är "farligt"

Upp till toppen
Annons: