Annons:
Etikettpersonlig-service
Läst 1064 ggr
[SvenA]
2011-04-20 10:56

Bakslaget

Läs ett mycket bra inlägg i assistansdebatten här http://fulldelaktighet.nu/?p=2069#comment-24822

Annons:
[Beavis]
2011-04-22 10:56
#1

Lotta Ottosson skriver:

19 april, 2011 kl. 06:59

Jag känner också en stor oro vart ”vi” är på väg. Assistansen var som Emma skriver något unikt från början, något Sverige kunde vara riktigt stolta över.
Men nu verkar det som assistans inte alls ska vara som det skulle varit från början.

Jag väntade alldeles för länge med att söka assisistans. Anledningen var att jag var rädd, rädd att jag inte skulle få styra mitt liv precis som mitt liv ska vara. När jag sen fick min assistans så märke jag: oj vad fel jag hade, jag bestämde, jag hade inflytande över mitt liv igen.

Men nu.. nja börjar bli lika rädd som jag var innan jag fick min assistans, dvs att jag inte ska få leva mitt liv precis som jag vill. Jag vägrar bli omhändertagen av någon, vägrar bli någon som ska leva efter en mall som samhället sätter upp.

Jag har bestämt mig, jag ska komma ihåg känslan hur fel jag hade när jag sökte assistansen, JAG TÄNKER LEVA MITT LIV , JAG KOMMER ATT FÅ KÄMPA MEN DET GÖR VI TILLSAMMANS SOM TUR ÄR.

(bara för att jag inte har något bättre för mig)

[Beavis]
2011-04-27 17:52
#2

Behöver man assistans så tror jag mig kunna sätta mig in i den vanmakt ni känner när det blir mer och mer kringskuret. Jag har ju en farmor på hemmet och ont om släktingar som kan besöka henne och de kommer ju inte ut på egen hand även om det lovas vitt och brett om promenader och liknande.

Upp till toppen
Annons: