Allnänt/Övrigt

Äntligen körkort!

2012-10-02 20:06 #0 av: DesK

Efter många år med syn- och hörselproblem lyckades jag ta körkort. Jag miste hörseln helt på ena örat i tioårsåldern och förlorade då även balanssinnet. Så jag har lärt mig att gå två gånger i livet. Med synen fick jag problem när jag väntade barn. De sa att jag skulle bli blind, men jag ser än. Att ta körkort har därför varit en stor utmaning för mig. Jag har ingen riktningshörsel samt saknar stereoseende. Här är mina första intryck av att köra bil på egen hand.

Den första längre turen utan sambon tog vi till Delsbo, dottern, som tog körkort samtidigt som jag, körde dit och jag hem. Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans med Rita-S och Rita bjöd på god mat Glad
Någon vecka senare var det dags för en Stockholmstur på egen tass för min del. GladSambon menade att det var bäst att jag tog Volvon (se artikelbild) Jag körde hemifrån via Hedemora, Sala, Enköping där jag stannade för en kopp kaffe. Samtidigt som jag klev ur bilen så klev en man ur sin bil bredvid mig och han sa:
Hej! Åh himmel vad jag har varit rädd när jag körde bakom dig! Jag såg dig ju inte! Trodde bilen var herrelös! Jag svarade: Hej, ja men det var /är den ju också som du ser! (Jag är ganska liten till växten och har kort rygg, så jag syntes tydligen inte över nackstödet) Min resa fortsatte via diverse vägarbeten och här var GPS:en inte till någon hjälp, men jag kan läsa skyltarna. GPS:en sa nästan konsekvent “sväng höger” när det bara gick att svänga vänster eller köra rakt fram och vise versa. Tur att jag hittar någorlunda I vår kära huvudstad!
Bilen ställde jag hos kompisen som jag bodde hos och därefter tog jag mig fram med allmänna färdmedel. Första dagen hämtade LeffeD mig och tillsammans åkte vi ut till SvenA, käkade en mycket god pizza på pizzeria och blev bjudna på kaffe och trevlig samvaro hemma hos Sven. (Det var SvenA som startade flera av de olika funktionshindersajterna här inom iFokus) Jag åkte med hem till Leffe och fick träffa hans fina katter, måste säga att jag blir alltmer sugen på en Skogkatt!. Dagen därpå började med frukost I bilen, eftersom jag hade glömt mobilladdaren hemma och bara kunde ladda min tomma mobil I bilen. Skäms Leffe och jag träffades hemma hos Medde och vi hade några mycket trevliga timmar tillsammans.

En av Meddes vovvar
Medde visade sina och dotterns husdjur och Meddes katt satt mest I mitt knä medan vi fikade. Det var så roligt att få träffa Medde och hennes dotter ansikte mot ansikte. Glad
Till sist bjöd Leffe på skjuts hem till min kompis. Tredje dagen vände jag nosen hemåt, men denna gång valde jag att köra via Gävle och Valbo köpcentrum hem till Falun. På parkeringen i Valbo stannade en dam I min ålder bredvid mig I en gammal Renault Clio och när vi fick ögonkontakt frågade damen:
Är det inte jobbigt att köra runt I en sån där stor bil, när man är så liten som du och jag? Jag svarade: Tja, I vilken bil skulle du helst vilja sitta om du blir påkörd?! Damen frågade då: Är det inte tungt, bökigt och svårt med placering med en sån bil? Jag svarade: Nja fickparkering är rätt trixigt ibland, men placering under körning är inte så knepigt för bilen tar upp nästan hela körfältet.
Efter utförda inköp körde jag vidare hemåt, väl hemma bjöds jag på en god middag bestående av kycklingwok med risnudlar och sallad.
Mitt intryck av denna första resa på egen tass till storstaden är att folk är hjälpsamma och gärna släpper in någon I sitt körfält när man har hamnat fel och visar det tydligt.
Till sist en bild på LeffeD på Adelsö förra sommaren. Tack till Medde som lånat ut bilderna på den fina Cocker Spanieln och LeffeD!

1 Bra inlägg | Hantera | Kommentera

Désirée

Anmäl
2012-10-03 11:57 #1 av: bernil55

Vilken trevlig berättelse! Att du kan ge dig ut på såna äventyr så snart, det måste kännas fantastiskt! Och att du fått träffa flera "kändisar" härifrån. Kul! Glad

Anmäl
2012-10-03 15:15 #2 av: Maria

Kan bara hålla med bernil55.

Jätteroligt att läsa om ditt äventyr.

/Maria

 

Anmäl
2012-10-04 00:59 #3 av: [peter54]

Trevlig läsning och roligt att du grejade "lappen". Glad

Nästan så jag blir inspirerad att berätta om mina egna körkorts-krumelurer Flört

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2012-10-05 08:19 #4 av: DesK

Tack för gratulationerna! Glad Inte så knepigt med stockholmstrafik för min del, jag har övningskört en hel del där förr om åren Glad

Peter54 berätta gärna om dina körkortskrumelurer! Glad

Désirée

Anmäl
2012-10-06 12:58 #5 av: Leffe

Det var kul att träffas

Anmäl
2012-10-06 14:28 #6 av: [peter54]

#4 Då ska jag försöka berätta om dem på ett kortfattat sätt Glad

Jag tog körkort sent, jag var 25 år. Då hade jag kört bil i 7 år redan - utan körkort. Jag bodde i urskogen i Jämtland under den tiden och där brydde sig inte många unga om körkort om de inte jobbade i stan eller så.

Jag fick körkortet 1980 efter totalt 7 lektioner inklusive halkbana, mörkerkörning och motorvägskörning. Av de tre som satt i uppkörningsbilen fick jag köra kortast tid. Mina 7 års körning utan lapp hade åtminstone lärt mig såpass att det blev billigt att få körkortet.

Under 1984 blev min syn allt sämre och till slut blev jag blind och körkortet drogs in. I början av 1986, faktiskt dagen efter Palme blev mördad, upptäckte jag att jag kunde ana de braskande rubrikerna på DNs förstasida och på kvällen samma dag kunde jag läsa löptext med förstoringsglas.

Jag hade då genomgått 5 ögonoperationer, förlorat mitt vänstra öga, men det högra blev helt återställt. Jag fick köra upp igen, blev godkänd direkt och fick körkortet tillbaka.

Tre år senare, i september 1989, skulle jag som vanligt delta i klubbmästerskapet i bågskytte. På första skjutstationen gjorde jag ett ofrivilligt avsläpp - pilen for mot målet innan jag hunnit dra upp bågen fullt. Jag begrep inte orsaken, men jag vågade inte fortsätta tävlingen.

Kraftminskningen i fingrarna eskalerade och i april 1990 var jag helt förlamad i armar och ben och mitt körkort drogs in på nytt. En månad tidigare hade mina njurar helt givit upp och jag började i dialys.

Ingen kunde ge någon förklaring till varför jag blivit förlamad, men min egen teori är att den hastiga njurfunktionsnedsättningen från 20% funktion till noll, tillsammans med det faktum att jag inte fick behålla någon mat, samt tog vansinnigt mycket värkmedicin för att jag hade ont, ledde till att de muskelreglerande nerverna i armar och ben, dvs i perifera delar, dog av. Ingen läkare har invänt mot den teorin.

I 14 månader låg jag på Huddinge sjukhus oförmögen att röra mig. Jag blev matad, tvättad, klädd och placerad i rullstolen varje morgon. När jag kom hem igen i augusti 1991 gick jag med rollator och fick personlig assistent tills dess att jag återvunnit krafterna såpass att jag kunde sköta mig helt själv igen, i praktiken tog det 3 månader.

Jag var ivrig att komma igång med bilkörningen, men jag hade såpass dålig kraft i händerna att jag inte kunde hålla i ratten ordentligt. Jag övningskörde på en tom parkering vid sjukhuset tillsammans med min arbetsterapeut. Hon lindade friktionsband runt ratten så att jag kunde styra med handflatorna på ratten.

I november 1991 fick jag åka på besiktning - av mig själv hos vad som nu heter Trafikverket. Jag fick köra en gammal sur 245a utan styrservo och med tröga pedaler, för att de skulle se att jag klarade av motståndet. Jag fick tillbaka lappen på plats.

Sedan dröjde det till 1995. Jag skulle hämta min fru vid tåget i Södertälje där vi då bodde. Mörker, regn och i en fyrvägskorsning mötte jag en lastbil som kom uppför en liten backe. Jag såg ingenting och svängde vänster för tidigt, träffade trafikljusstolpen som gick av och körde rakt in i en 30 cm hög vägdelare och stannade i mötande svängfil.

Bakom mig hela tiden hade en civilpilis varit, så när trafikpolisen kom, satte civilsnuten igång med värsta vansinnesbeskrivningen. Han ville få det till att jag antingen var asfull eller påtänd. Trafikpoliserna var dock mycket trevliga och sa till mig att inte bry mig om den där pajasen. Jag fick lämna redogörelse och så skjutsade de hem mig. Bilen hamnade på verkstad med sprucket oljetråg, kvaddad höger framflygel, grill och motorhuv.

Jag förlorade all bonus på min bilförsäkring och så konstaterades att jag fått gråstarr, vilket förstås var anledningen till att jag inte sett någonting alls när jag blev bländad. Det ledde till att mitt körkort tillfälligt suspenderades tills dess att jag genomgått operationen och fått okej från ögonläkaren. Sedan dess har körkortet legat tryggt i min plånbok.

Glad

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2012-10-06 14:33 #7 av: Maria

Himmel vilken historiaFörvånad

Än en gång blir jag imponerad av din kämparglöd och inte bara av körkortets återkomstFlört

/Maria

 

Anmäl
2012-10-06 14:34 #8 av: Maria

Vill tillägga att genom att läsa berättelser som din så blir ens egna bekymmer helt plötsligt som "en fis i rymden"Skrattande och man får sig en tankeställare.

/Maria

 

Anmäl
2012-10-06 14:38 #9 av: DesK

Peter54 tack för att du delar med dig av din fantastiska berättelse. Glad Den är nog så tänkvärd för mången bilförare och körkortsaspirant! Glad

Désirée

Anmäl
2012-10-06 14:54 #10 av: [peter54]

#8 Nja, var och ens egna problem är lika jobiga för en själv oavsett vad andra drabbas av. Migrän gör inte mindre av att någon annan har mer ont.

Därför brukar jag alltid försöka undvika jämförelser av olika eländen människor får gå igenom.

Däremot kan det göra mig arg att tänka på hur många människor som röker eller gör något annat hälsodestruktivt, dvs medvetet arbetar på att förstöra sin hälsa, medan jag och många med mig kämpar varje dag för att hålla sig vid liv.

Min kompis Anders G, som tror att han är döende när han får 38° feber, sa till mig för 15 år sedan när jag miste mina fötter - "fan, jag skulle bara lägga mig ner och dö om jag hamnade i en sån situation".

Jag funderade på det han sagt en kort stund, sedan svarade jag - "om du tar ett vanligt måttband och mäter avståndet mellan (A) att ha fötter och att inte ha fötter, och sedan jämför det med avståndet (B) att inte ha fötter och att vara död, så kommer du att upptäcka att avståndet A bara är en ynka promille av avståndet B".

#9 Glad

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2012-10-06 14:59 #11 av: DesK

#10 Så sant som det är sagt! Glad

Désirée

Anmäl
2012-10-10 20:40 #12 av: jonte1

Jaha, -jag trodde att det var för älste dottern att vara 18 år och.. Drömma med nytaget körkort och bilar.

DesK har inhandlat en Volkswagen Golf, både kompressor och turbo på. Stora lättmetallfälgar och däck som endast såg ut som ett par lager eltejpSkrattande.

Värre än så, -på hemlighuset lusläser hon tydligen div kataloger(mina) ifrån ex Biltema, mekonomen etc. Sent i livet ska syndaren vakna Tungan ute.

Nej har döttrana sagt till rosa rattmuff mm..

 

Bifogar en bild på åkdonet.

Anmäl
2012-10-10 23:09 #13 av: thenameless

#12 Du får vra glad att hon inte sätter rosa rattmuff i din bil Skrattande Tanken kanske var åt dottern först? men det e ju kul att köra så varför ska chippen få det roliga? hehe

Anmäl
2012-10-14 12:30 #14 av: bernil55

Vilken fantastisk tråd! (kallas det väl...)

Ingen som funderar på ett skriva en bok, Peter54 t ex?

Undrar förresten vilken urskog du bott i, inte riktigt samma som mig, men kanske nästan? Jag är från Risede. Glad

Anmäl
2012-10-14 13:35 #15 av: DesK

Peter54 jag instämmer med Bernil55, en bok om dina öden och äventyr vore mycket intressant! Glad

Désirée

Anmäl
2012-10-14 14:03 #16 av: Maria

Nu Peter så vet jag att du kan göra fina illustrationer till boken ocksåFlört

/Maria

 

Anmäl
2012-10-14 16:14 #17 av: [peter54]

#16 Haha, ja kanske det ja. Jag har just laddat in en hög bilder av teckningar ytterligare till datorn som jag ska lägga upp i albumet på FB. Senare ikväll har jag nog hunnit få dit allt.

Glad

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.