Resan började på Cityterminalen i Stockholm. Hade inga problem på själva terminalen fram till bussen. Ingen lift eller hjälpmedel att komma ombord på bussen. Trottoarkant en decimeter till bussens första trappsteg. Klivet tar hårt på knälederna. Inga bra placerade handtag.

Väl ombord på bussen. Inga bra säten. De är hårda och fotstöden på för långt avstånd. Toaletten fanns vid mittenutgången i en trappa och smalt. Kunde ej använda den.

Rastning skedde i Linköping efter ungefär halva restiden. Häver mig ur bussen. Knälederna igen och avståndet ned från nedersta trappsteget till marken kändes oändligt långt. Tvungen att sitta på trappsteget. Rastplatsen helt ok, handikappsanpassat. Där kunde man göra sitt toalettbesök. astningen är normalt 20 minuter, men föraren gör den längre på grund av att jag ska hinna göra mina affärer.

Gå ombord på bussen var en ren pina både fysiskrt och psykiskt. Alla tittade på en. Vid framkomsten fanns i alla fall trottoarkanten.

Facit av resan: Ont i knän, uttröttad både fysiskt och psykisk, Bussen var inte ett dugg handikappsanpassad, men en hjälpsam förare. Det är en resa som jag gärna inte skulle vilja göra om, men då min mor bor i Vetlanda så är jag tvungen att göra resan några gånger per år.

Av: totte

• Personlig sida
• Kontakta

Datum för publicering

• 2007-07-22