Ledsagare/Personlig assistent

Ledsagare/Personlig assistent

2008-06-01 20:24 #0 av: [SvenA]

Hur är det med sekretssen hoa ledsagare/Persinliga asistenter

 

När man arbetar som ledsagare&personlig assistent går man in i en annan människas hem och även deras liv

Men har man tänkt på att detta kan vara väldigt känsligt och man får ifta reda på saker i förtroende .

Fast hur ser det ut med sekretessen på det man får reda på .Det verkar nämligen  inte vara så noga med vad man får reda på

För om man åker allmänna kommunikationer så hör man talas om vad man har fått reda på som ledsagare/personlig assistent och även om man inte talar om vilken person man talar om kan man ändå få reda på ven det är man talar om särskilt lätt är det på en liten ort  Så ni som arbetar som ledsagare /personlig assistent  måste sluta med detta ofog för det är ju så att ni genom att tala om saker ni får reda på av de personer ni hjälper kränker deras personliga intigitet

För vad bi får reda på ska inte ut till dem övriga befolkningen utan ska stanna mellan er och de ni hjälper

 

Av: SvenA

Datum för publicering

  • 2008-06-01
Anmäl
2008-06-03 19:20 #1 av: [SvenA]

Jag har själv råkat ut för att det talas om mig fast för den skull ska man inte tro att alla ledsagare/Personliga assistenter bryter mot sekretessen utan det finns både bra och dåluga inom den yrkesgruppen liksom inom andra yrkesgrupper

Anmäl
2008-06-04 00:11 #2 av: MIRJAMI

När man har tysnadsplikt ska man ju hålla den till 100% Man får ju tänka efter hur det skulle kännas för en annan själv om någon skulle sprida saker om ens privat liv.

Anmäl
2008-06-27 20:04 #3 av: Anonymous

Det jag tycker är svårt är att man genom sekretess måste hemlighålla en stor del av sitt eget liv..

Jag skulle aldrig säga något som rör något intimt eller personligt/privat, eller något som jag själv inte hade velat att en enda människa skulle få reda på. Och det gäller ju både inom arbetet och inom min personliga vänskapskrets.

Samtidigt vill jag ju kunna prata om det som händer och som jag reagerar på och såvidare. Jag har vant mig vid att inte kunna berätta för min familj vad jag gör på dagarna, men oundvikligen vill ju jag kunna lätta lite av det som händer och byggs upp i mig även under arbetstiden, och det är inte alltid lämpligt att tala om det med brukaren..

Det är faktiskt därför jag är här... delvis. Min tanke är att kunna prata utan att någon vet vem jag är, vem min brukare är eller var vi bor. Hur kan det skada någon att någon vet att ''någonstans finns det en människa som var på marknad förra veckan'' eller ''en assistent någonstans har svårt att vara tyst under arbetspassen'' :3

Men inte ens här skulle jag berätta något som är privat på det sättet, eller som rör min brukare men inte mig, även om det inte verkar privat.

Hur sorgligt det än är så är ju även jag en levande människa med känslor och tankar.. som ibland måste få rensas på något sätt. 

 

Självklart skulle jag inte prata om något alls som rör jobbet på en buss eller offentlig plats; det är ju inte bara så att man inte vet vem som lyssnar, utan även att man röjer sin egen identitet och därmed gör det relativt enkelt att veta vem man pratar om. Det räcker ju att en av personerna på bussen ser en ute med brukaren när man handlar eller något.

På samma sätt pratar jag inte om det med de jag känner, även om det är nära vänner, för de lär ju veta eller få reda på vem jag assisterar. 

Anmäl
2008-06-27 22:35 #4 av: [SvenA]

Själklart kan du här disskutera detta så länge det inte går att identifirera den personen di talar om men det får onte vara av personlig art  rent allmänt kan man ju hålla det på och om man inte vet eller kan identifiera personen så bryter man inte sekretessen

Anmäl
2008-06-28 19:50 #5 av: Anonymous

#4 Känns skönt att höra. Jag tänker verkligen både två och tre gånger för att vara säker på att jag inte försäger mig så att man kan lista ut vem det är :)

Anmäl
2008-07-13 18:32 #6 av: blombuketten

Ja, det där är ett dilemma. Vi som jobbar inom vård av alla de slag har ju tystnadsplikt. Jag själv, som arbetat i olika kommuner, stora som små, upplever att det brister mer på mindre orter än större. Tror det kan bero på att på mindre orter känner alla varandra mer eller mindre och har koll på det som händer.

Precis som anonymous skriver så behöver man ibland få "lätta på trycket" då det kan hända mycket omkring en. Emellanåt måste man ju också prata med sina arbetskamrater om någon brukare, men då har vi ju alla tystnadsplikt. I vissa fall måste man ju "samköra" , dvs vi måste göra likadant då någon brukare behöver rutiner i sitt liv. Vi kan inte alla gå dit och göra på olika vis.

Det rör sig ju hela tiden om en balansgång om vad man får säga och inte får säga. Ute i samhället f ö håller man tyst. Där finns ingen som helst anledning att prata om de vårdtagare man har hand om. Pratar man vitt och brett om vårdtagaren och hans/hennes privata saker så bryter man mot lagen och man har ju själv skrivit på att man har tystandsplikt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.