Det har jag mycket erfarenhet av. Både expediter och trånga affärer. Ett otyg när man har funktionshinder.

Jaha, då börjar jag med att nämna ett ohjälpsamt företag.Det är visserligen inte någon butik, utan ett försäkringsbolag.

Jag fick hem blanketter ifrån mitt försäkkringsbolag  "Länsförsäkringar" som jag skulle lämna in kompleterande uppgifter till.Men både jag och sonen ligger sjuka i halsfluss och det är långt för mig att ta mig till närmaste brevlåda, så jag valde att ringa dem och berätta situationen.Dessutom så är min elskoter på service och det är inte lätt att rulla långt själv när man använder rullstol.Jag frågade om jag under rådande besvärliga situation kunde få ta det per telefon.Men nej da.

Så jag nominerar "Länsförsäkringar" här i denna tråden.

Jag nominerar ´Trygghansa. De ansåg att jag inte är värd mer än 46 000 efter min olycka -95. Jag kämpade i 10 år innan jag kände att jag inte orkade mer. Bara för att man fått skador i hela kroppen så är man inte värd så mycket. Vet en som fick ett finger avhugget på första leden, men det var den handen han inte skrev med. Han fick lika mycket som mig.

De tar inte ens hänsyn till att jag bara hade uppkörning kvar på tunga lappen och även kunde visa att jag hade fast anställning efter den. Det räknas inte. Jag blev ändå klassad som 5% medicinsk skada. Ändå skrev flera läkare under att det skulle vara 10%.

Jag är som sagt uppvuxen med min syster som är sullstolsburen, och fastän jag var liten (runt 9 år) så vände sig expediten till mig istället för henne! Jag lärde mig tidigt att aldrig svara de utan vände mig givetvis ´mot min syster och tittade på henne. När jag blev äldre och gick till vårdbiträde så fick vi under en dag prova på att sitta i rullstol och ha en ledsagare med oss, vara nere i stan och gå i affärer mm.Det var på sena 80-talet och jag blev, när jag var den som satt i stolen, ignorerad av expediter hela tiden. Så fruktansvärt kränkande! En affär glömmer jag aldrig, det var HM i Halmstad, de ville knappt inte låna ut hissen för den var till "varutransporter". Och jag vet inte, men jag tror tyvärr inte att det blivit så fasligt mycket bättre när man ser i varuhusen vilka höga hyllor som finns, som vare sig kortvuxna eller rullstolsburna når upp till (jag är 166 och har vissa problem i en del affärer)

Catarina

Tyvärr så har det inte blivit bättre snarare tvärton

Här om dagen så var jag inne på apoteket Liljan i Visby.Många av deras varor har de hängt så pass högt att en stående person måste stå på tå för att nå varorna.Jag ville så gärna nå en ny borste till min eltandborste.Men den hängde så där högt så det var omöjligt för migi rullstol att nå dem.Men framför mig stod en i personalen iklädd sin vita arbetsrock och hade ett långt och flamsigt privatsamtal med någon bekant som dykte upp på apoteket.De stod precis framför mig och såg min försök att med andra saker försöka peta ner borsten från hyllan.Men det gick inte.Jag tänkte att jag väl då fick vänta ut hennes samtal.Hon stod ju med sin vita rock precis framför mig, såg mig men hon vägrade möta min blick.Jag satt där mellan de två skrattande kvinnorna i en kvart.Sedan blev jag arg och begav mig iväg därifrån utan borstar.Men nu har jag vart inne på eniro oh skrivit om detta och gett dem det sämsta betyget.Det hade tagit denna apotek kvinna två sekunder att ge mig den borsten som jag kämpade så för att få ner.

Sa du inte till jag skulle ha skrikit högt och sagt åt denna anställd att hon var där för kunderna och inget annat

Jag har skrivit till Apoteket centralt och ifrågasatt hur man som funktionshingrad blir bemött på Apoteken

För det är under all kritik

Jag som inte ser går ogärna i på Apoteken tack vare deras dåliga bemötande

De står ofta och ropar upp ett nummer och hur ska jag som inte ser kumma veta vilket nummer jag har och vet jag det genom att ha fått hjälp av andra kunder så vet man ju inte vart man ska gå

Och frågar man så hör man ofta hit och vart hit ligger vet jag ju inte eftersom jag inte ser

¨Frågar man det om så behandlas man som mindre vetande och de blir bara iriterade av att man frågar en gång till trots att det helt klart syns att jag inte ser på grund av min vita käpp och mökka glasögon

Apotekets system är vidrigt. Håller med dig om det. Ser ofta hur de behandlar en del som har vit käpp eller går dåligt. Snabba att trycka fram ett nytt nummer och många gånger får kunden veta att de missade sitt nummer. i snorkig ton.

Det är många gånger jag ställt mig upp och högt och tydligt tillrättavisat personalen. En som har svårt att gå, hinner inte alltid fram till båset.

Men det där med nummerlapparna och synskadade tycker jag inte är ett fungerande system.Hur kan de göra en sådan miss?(om det nu är en miss?)

Annars så brukar det ju numera i alla fall "heta" att det mesta skall handikapp anpassas (även om det inte blir så i slutänden) Jag tycker att sjukhus, vårdcentraler och apotek borde vara självklart anpassade för alla människor.

Nästa år 2010 ska all kommunal och statlig verksamhet vara anpassad för personer med funktionshinder

Detta kommer inte att vara uppfyllt och kommer nog aldrig att bli helt klart någonsin

Sen att apoteken, speciellt vårt i centrum, är trångt. Nätt och jämt man kommer fram med rollator. Nummerlappen sitter lite gömd. Då det nästan alltid är fullsatt där, så blir det otroligt trångt. Ser många med handikapp som inte orkar vänta. Även om jag går med rollator, så erbjuder jag alltid min plats till de som har det svårt. De fattar inte varför jag gör så. Men om jag nu i vintertid, torkar av rollatorn, så kan jag sitta på den.

Trodde apotek skulle vara mer handikappsanpassade.

Kanske är det inte bara affärer som är "otrevliga".

Jag var i dag på Daneryds sjukhus och skulle ta prover. Där hade de en skylt som vidsade vilket nummer som stod på tur och tack o lov så kan jag se, men om jag hade varit hörselskadad eller döv så hade jag nog suttit och väntat än då de inte ropade upp något nummer.

Varför kan inte serviceställen införskaffa talande nummerupplysning. Sen att det blinkar väldigt vid ett nytt nummer för hörselskadade

Nu ska jag sticka ut min haka. När det gäller butiker med dåligt bemötande av funktionshindrade så kan jag till 99 procent garantera att de ger lika dåligt bemötande till andra oxå. Butik med dålig personal är en dålig butik för alla. Är det serviceinriktad personal så är de det mot alla.

#15 Jag kan nog hålla med dig i stort men man talar gärna överhuvudet om man har ett funktionshinder

Om jag jämför när jag går och handlar och när sonen går själv, så får han bättre bemötande än vad jag får som är handikappad. Detta gäller bara vissa butiker. Pratade med en granne och hon sa samma sak.

Många gånger när man ber om hjälp, bara för att jag inte når upp eller är rädd för att ramla, så har det hänt att jag fått något snorkigt svar. Ibland har jag sonen med mig och har då bett honom fråga samma sak. Oj, vad snabbt han fick den hjälpen han bad om.

Är det bara för att han är kille eller? Sen om man kommer gående och folk står mitt ivägen, då brukar jag ursäkta mig, så jag inte kör på dem. 70 av 100 blänger de snett på mig och fortsätter stå ivägen.

#17 Det sista har väl inget med butikens bemötande att göra?

Om inte ni får hjälp av personalen och försöker själv, så får personalen skylla sig själv om ni river ner något tycker jag. Så gör så att ni blir obekväma för dom, för då kanske dom inser det är bättre för dom att se till att hjälpa er. Blir dom då förbannade så är det bara att säga till dom att eftersom ni inte fick hjälp så måste ni ta ner grejerna själva och det är inte så lätt om man inte når utan måste använda andra redskap för att få ner sakerna.

Och om det står folk i vägen så kör nära och lyssna på deras samtal. Kör så nära att ni nästan nuddar deras ben. Då kanske dom tycker ni är oförskämda och går därifrån, och då är kusten klar. Ni kommer fram.

Jag jobbar som personlig assistent sen många år och har sådan lust att köra på folk som inte har vett att gå undan när man kommer, tex i butiker. Dom jag jobbat med sitter i rullstol. Bara att titta åt sidan och, oj då, ursäkta att jag körde på er, såg er inte…

Kanske jag är lite ohyfsad, men jag anser handikappade ska ha den hjälp dom behöver, utan snäsningar, elaka miner eller dyligt.

#19 Det där att köra på, känner jag igen. Blir vansinnig när folk ska stanna mitt i gången och snacka. Ivägen är de, men rollatorn gör lite ont på dem

Oj, jag såg inteFast jag har blivit utskälld ibland. Sådana som jag ska över huvudtaget inte få vistas ute, kan det heta. Men det är tur jag kan ge svar på tal.

Det där att vara i vägen gäller inte bara i affärer. Tänk när man har kund i färdtjänstbussen och stannar vid trottoarkanten för att gå ur för att ta ned liften. Då har en bil redan ställt sig bakom.

Det är rent ut sagt för j-ligt hur det har blivit och värre blir det om vi inte själva säget i från ochser till att vi får en diskrimineringslag så att det svider för de som hindra oss att komma fram

Ja, var har hänsynen tagit vägen, eller vet inte folk vad det är längre.

Ett exempel: Vi var och handlade igår, sonen och jag. Tog hans volvo. Han ut ur bilen när vi ställt oss på handikappsplateen. Då kommer en äldre och skäller ut honom efter noter. Han hoppade minsann ur bilen, Ungdomen idag och så vidare. Sonen fick inte en syl i luften, men gick runt för att hjälpa mig ur bilen. Jag kan inte få ut mina ben själv. Sen tog han ut min rollator.

Då trodde jag kärringen skulle få slag. Hon trodde den var hans och skällde ännu mer. Han var orsak till att de inte fått handikappsplats, hennes man hjärtinfarkt och så vidare. Det bildades tillslut en klunga runt oss av folk.

När jag äntligen fått min rollator - kärringen höll på att försöka sno den från sonen - då var det jag som var vansinnig, för att inte tala om sonen. Jag har tillstånd är ju handikappad. Tillslut fick vi tyst på henne och sa väl lite väl valda ord till henne. Då börjar hon veva med sin väska mot både sonen och mig och bilen. Så jag ringde polisen.

De var snabbt nere på parkeringen och frågade vad som hänt. Kärringen hade då mage att påstå att vi hotade henne och att vi hade snott hennes rollator. Sen att vi försökte slå ner henne. Tack och lov för folkmassan som bevittnat allt. De intygade att hon var den som börjat och vi hade hållt oss lugna. Poliserna ville då se hennes handikappstillstånd, eftersom hon påstod att sonen snott hennes. Det är bara det att det står i mitt namn och har mitt kort på.

Sen  hade jag lite tur också. Min arbetsterapeut kom förbi, så jag ropade på henne och hon kunde intyga att jag var den som hade fått rollator utskriven. Sen vände hon sig till damen och sa:

Ska du bråka här med? Vi har ju sagt att du är för frisk för både rollator och rullstol. Det visade sig att hon försökt mygla sig till saker och ting. Hälsomässigt var hon frisk som en nötkärna.

Så nu har vi anmält henne för ofredande och olaga hot.

Varför kan jag inte få ha min ledsagare med mig utan att det blir bråk.

#23 Var glad för din humor, ser du har det.  Den andra damen är bara avundsjuk och har kanske något fel någonstans där det syns som allra minst, hmmmm.

#24 Brukar säga att den dagen jag inte kan skämta om mina skador, då är det dags att gräva ner mig. Men låt huvudet vara uppe så jag kan skälla på andra

Men samtidigt är ju humorn ett sätt att gömma sig bakom. Jag och många andra, håller ju en fasad.

Men samtidigt så är det ingen idé att sitta och deppa. Inte mår jag bättre av det och det gör inte omgivingen heller. Tvärtom, värken blir värre.

Men de gånger jag är ledsen, så försöker jag gå längre promenader med Tatsja och låta tårarna rinna. Sen är det bra. Det är mitt knep

I stort måste jag såga att bemötandet har varit bra. Dock är det en butik i centrum, onoff, varje gång jag går dit blir jag på så dåligt humör. Som ni säger, ofta saker i gångarna och när jag frågar hur jag ska komma fram då, fnyser dom o säger att du går väl ta dog runt..men där är det oftast folk, så då kommer jag inte fram i alla fall.

En annan sak jag retar mig på, kordragarapparaterna vid kassorna.De sitter så högt upp. Har lärt mig att helt sonika dra upp hela apparaten och lägga den i knäet..än så länge har ingen sagt nåt, har väl inte hunnit av förvåningen innan jag varit klar med kortet.

kramar från Millam

Förresten, apotekets kösystem har jag tänkt på. De som har flera är 2 recept får köa 2 ggr i Kista. De som har många mediciner är ju de allra sjukaste och borde, enligt min mening, inte behandlas sämst. Har påtalat detta ett antal ggr, centralt och till det berörda apoteket. Det är så dom jobbar, får jag till svar.

Finns det nåt som är mera orättvist? Se unga till synes mycket friskare personer som just kom in gå direkt till att bli expedierad, medans jag då som sitter i rullstol och har dåligt med ork skall vänta tills någon annan som har en lång kö likadana sjuklingar  före mig i sin kö skall komma så långt att han har tid att ta hand om mina recept..kan få vänta en timme om det vill sig illa..

fy på apoteket

Det där med att ta mner kortläsaren var en bra sak

#27 Detta med apotek har jag också varit med om. Vi har så i Köping. Först vänta mellan 30 - 45 minuter för att komma fram och tala om vilka recept jag vill ha, sen ska man vänta ungefär lika länge för att få dem expedierade. Därefter kö till kassan. trångt är det också.

Har varit med om några äldre som bara segnat ner i kön.

För att hämta mediciner i centrum, får man räkna med mellan 2 - 3 timmar, innan jag får dem.
Tack och lov går det mycket fortare uppe på  sjukhuset. Där har jag som längst fått vänta 30 minuter, men oftast har jag mina mediciner på 5 - 10 minuter

På apoteket kan man få vänta på sin tur ganska länge, men har man väl kommit fram tycker jag de gör i ordning medecinen på direkten

Inte här i Köping. Här är det 3 väntetidsgånger. En gång för att komma fram, sen får man sitta och vänta på att de ska göra klart medicinen, sen är det kassakön. Lider med alla äldre som har svårt att stå. Det har hänt att någon svimmat.

Normal väntetid brukar ligga mellan 45 min - 1.5 timme. Har ibland fått vänta ännu längre.