Jag har som till exempel fått till svar på min ansökan om en promenadscooter, att det kan jag inte få, så länge jag har egen bil. Hur de nu tänkt att jag ska komma ut på längre promenader med bland annat hunden. Ska jag ha kopplet ut genom rutan?

Det var ju för att jag ska komma ut i naturen utan bil, som jag ville ha den. Men jag har överklagat.

Det visar på att de inte förstår vad det hamdlar om

Exakt. Det sa jag åt dem också. Även jag vill kunna komma ut i skog och natur. Vilket är svårt just nu och inte orkar jag gå så långt heller. Ta bilen är inte att tänka på.

#3 När du talar med dem nästa gång kan du upplysa dem om detta som gäller som lag i Sverige i och med att Sverigen har undertecknat FN konventionen on maäbnskliga rättigheter för personer med funktionshinder

Artikel 20 Personlig rörlighet

Konventionsstaterna ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa personlig rörlighet med största möjliga oberoende för personer med funktionsnedsättning, bl.a. genom att

a) underlätta personlig rörlighet för personer med funktionsnedsättning på det sätt och vid den tid de själva väljer och till överkomlig kostnad,

b) underlätta tillgång för personer med funktionsnedsättning till hjälpmedel av kvalitet och andra former av assistans och annan personlig service, inklusive genom att göra dem åtkomliga till rimlig kostnad,

c) erbjuda personer med funktionsnedsättning och berörd personal utbildning i rörelseteknik, samt

d) uppmuntra tillverkare av hjälpmedel att beakta alla aspekter av förflyttningsbehov för personer med funktionsnedsättning.

Tyvärr så skyller de på ekonomin. De har inte råd och sen kan jag gå 10 meter, vila en stund och gå 10 meter till. De gör allt för att komma undan. Fast de har gett sig på fel person

Man kan inte skylla på ekonomin det säger FN;s tillsynsansvarige över konventionen

Så på dom bara

jag har samma problem, har rullstol men kan inte rulla den sjävl så bra. Funkar hyffsat inomhus på ica men utomhus blir det svårt. Har tjatat massa nu om anpassningar till rullstolen så jag ska kunna rulla bättre men får nej. De vägrar och hänvisar till ekonomi osv.

Sist sa de att min sambo skulle knuffa mig… *suck* ska han tvingas vara gratisassistent?

Jag har tillgång till bil men precis som för Tatsja så kan jag inte gå ut på promenad med bilen. Vi har många fina cykelbanor och joggingspår här, så jag kan komma ut i skogen som jag hade som intresse innan jag blev sjuk.

Men så länge de anser att jag kan gå så får jag inte något. Så fort jag börjar ställa krav så får jag kastat tillbaka att jag ju har gångförmåga och ska gå och stå. Kan gå inomhus en bra dag ganska hyffsat, en dålig dag inte alls… utomhus så 10m om jag får hålla mig i väggen…

MEn det är nog inte meningen att vi ska ta oss någonannan stans än i våra lägenheter. Jag är så sugen på att flytta från det här landstinget och pröva lyckan någon annanstans.

Försöker byta arbetsterapet men får nej. Tack vare bilen så kan jag i alla fall ta mig till köpcentrumet och röra mig lite självständigt. Där är det många affärer under samma tak. Men utomhuspromenader får jag glömma.

Vad ni ska tänka på är att se till att få skriftliga beslut på att ni inte får det hjälpmedel som ni behöver

För får ni bara mutliga beslut så gäller inte dessa om man ska överklaga besluten

De är skyldiga att lämna skriftliga beslut med besvärshänvisning på vart man ska vända sig om man inte är nöjd med deras beslut

Jag väntar fortfarande på det skriftliga beslutet. Sen har arbetsterapeuten inte ens gjort hembesök. Gissa någon som kommer bråka efter nyår

Lycka till

Tack, det behövs nog.

Man kan inte överklaga beslut om hjälpmedel, så det spelar ingen roll om det är muntligt eller skriftligt, enda orsaken är att man får bevis på vad som sagts och inte, så man kan bråka vidare och de inte kan komma sen och ändra sig.

Jag har spelat in alla möten med dem nu, och ska kräva ut journalerna så jag ser vad som står.

Man kan alltid överklaga ett beslut en myndighetsperson har tagit det är en laglig rättighet vi har

men inte hjälpmedel som arbetsterapeut beslutat. Det går INTE, gör de en bedömning och man inte gillar den så kan man inte göra något mer än att försöka övertala personen eller få byta. Tyvärr. Det går inte att överklaga till någon länsrätt eller liknande. Man är helt i deras våld.

Man kan anmäla till HSAN, men för att de ska pricka någon eller liknande så måste det vara så att man fått vårdskada och uteblivet hjälpmedel räknas sällan dit, tror ingen har fått rätt den vägen.

Det handlar väl inte om man gillar eller inte gillar ett visst hjälpmedel det handlar väl om att få ett hjälpmedel son gör att man kan leva ett självständigt liv

Och dett är det man kan överklaga inte utseendet på hjälpmedlet

Vi har ett mycket kraftigt stöd i den nya FN komventionen om mänskliga rättigheter som sverige har lovat att följa och är svensk lag i och med att sverige har skrivit under den

Det här är en av artiklarna man kan stödja sig på

Artikel 20 Personlig rörlighet

Konventionsstaterna ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa personlig rörlighet med största möjliga oberoende för personer med funktionsnedsättning, bl.a. genom att

a) underlätta personlig rörlighet för personer med funktionsnedsättning på det sätt och vid den tid de själva väljer och till överkomlig kostnad,

b) underlätta tillgång för personer med funktionsnedsättning till hjälpmedel av kvalitet och andra former av assistans och annan personlig service, inklusive genom att göra dem åtkomliga till rimlig kostnad,

c) erbjuda personer med funktionsnedsättning och berörd personal utbildning i rörelseteknik, samt

d) uppmuntra tillverkare av hjälpmedel att beakta alla aspekter av förflyttningsbehov för personer med funktionsnedsättning.

Men det hjälper tyvärr inte att kasta FN:s konventioner på dem, gör man det så kan de få för sig att dra in allt man har. vet folk som råkat ut för det. ÄR väl om man går till massmedia som det kan lösa sig men så fort massmedia inte ser så kan man få ett helvete igen.

Jag har tjatat om dyna i snart 3år men får höra att jag inte tillhör den kategorin som får sånt, de skiter fullständigt i om jag inte kan ha ett givande liv. De hänvisar till andra saker och att man ska köpa själv. Tyvärr ser verkligheten ut så.

För vården låter fler och fler hjälpmedel bli självkostnad, här får man inte rullator om man behöver endast för utebruk. Det ska man köpa själv, och någon har bestämt att dessa 1000kr som det kan kosta är "rimlig kostnad" och då kommer man undan de bestämmelser som finns.

Jag önskar att det verkligen vore annorlunda, att hjälpmedel vore lika som övrig vård, att man kan få en second opinion.

Den rullstol jag behöver för att kunna bli självständig i och ur bil kostar ca 3000kr mer än den jag har idag, men för att få den måste min arbetsterapeut ansöka om det till hjälpmedelskonsulenten. De vägrar ansöka och ändrar kriterierna varje gång så jag inte uppfyller dem.

Det är så lätt för dem att komma undan alla regler som finns, de säger att de inte kan styra för de har regler att följa som landstingen satt upp, och skyller på ekonomin. Att det i längden blir billigare för alla är inget som man tar hänsyn till.

Jag vill utbilda mig klart till arbetsterapeut för att kunna jobba innifrån för en förändring, för jag tror inte att det kommer bli någon större förståelse och ändring så länge det är "friska" personer som tar de stora besluten.

Brukarråden som finns körs över.

Har du något verkligt fall där man har dragit in hjälpmedel på grund av att man har k´räft sin rätt

Det vore bra om det verkligen finns ett fall där detta har hänt som man kan läsa om eller är det bara en hörsägen

Det är viktigt med vad som verkligen har hänt

FN komventionen är ny för i år och det gäller för oss att se tilll att den följs

Vad gör handikapporganisationerna i Östergötland

för att det ska bli en förämdring till det bättre

jo, jag har en vän som hade endel hjälpmedel, men när denne började bli "jobbig" och kräva saker för att kunna klara sig, det handlade om småhjälpmedel och en ny rullstol. Då blev allt mycket svårare, och när hon sen behövde byta ut trasiga hjälpmedel då fick hon det inte för arbetsterapeuten ansåg att hennes behov hade förändrats så hon inte hade det behovet längre. Slutade med att hon hotade med att gå till tidningen men jag tror inte hon gjorde det utan fick pengar från en fond och köpte det hon behövde.

Hon orkade helt enkelt inte ha mer kontakt med vården när de allt eftersom drog in det hon hade.

För mig har det varit så att jag har ifrågasatts hela tiden. När jag sa att jag hade träffat ett team på sjukhuset som sa att jag borde få ut hjälpmedel men att det var min arbetsterapeut som skulle ta det då fick jag kämpa i 3 månader, min arbetsterapeut skulle kontrollera vad som sagts osv. Fick det på nåder sen.

I sommras så var det stormöte, där jag inte var med men hade representanter, man lovade inför alla andra att titta över behovet av bla. glidlakan och gåbälte, men inget händer. Nu när jag frågat så förnekar de och säger att de ska utreda. Man behöver inte utreda sånt i 6månader.

Ny rullstol tjatade jag om i 4 månader, gick tillslut till chefen för att få fart på det hela. Men de lyssnar inte och drar ut på tiden jämt.

Blev lovad att arbetsterapeuten skulle ringa vid förra månadsskiftet, ingen har ringt. Så fort jag hör av mig och lämnar meddelande så verkar de försvinna i tomma luften. Har gnällt i ett år om att få byta men får inte, nu har chefen sagt att jag kan få komma på ett möte med henne och "prata" men jag vill inte prata jag vill ha en annan person. Vi har inte någon bra personkemi men man har ingen rätt att byta till någon annan.

Så jag ska se om min läkare kan hjälpa mig annars är jag påväg att ge upp jag med. Dyna som jag försökt att få får jag ingen utan får lita till vänner som har gamla hjälpmedel landstinget inte vill ha tillbaka. De gör att jag kan komma ut. Med den dynan jag har så kan jag inte ens sitta 10min utan att tårarna rinner och jag har ont i flera timmar ibland dagar.

Idioterna tryckmätte inte ens den dynan som de tycker jag ska nöja mig med.

Jag hoppas att det blir en ordenlig skärpning, för 2år sedan så vände jag mig till någon sammanslutning av handikapporganisationerna som lovade att hjälpa mig, men varken jag eller en kompis till mig fick någon som hellst hjälp. Ingen hörde av sig igen trots att vi lämnade flera meddelanden. Så jag vet faktiskt inte om det görs något.

Det låter inte bra alls det här jag hoppas att du kan få hjälp av din läkare så at du får den dyna och stol som du behöver

Har diu inte funderat på massmedia de brukar jyu vara intresserade av sådant här

hör av dig till mediafolket och se om du inte kan få hjälp den vägen för så här får det inte gå till

jo, jag har funderat på tidningen, men vill inte egentligen. Tycker inte om att gå ut och se ledsen ut och agera "offer" för att få det jag har rätt till.

För jag tror inte att det hjälper situationen i längden, visst jag kanske får det jag behöver nu men de lär knappast sammarbeta bättre i framtiden. Jag tror mer på att hellst få byta klinik helt eller i alla fall arbetsterapeut, till en som försöker lyssna. Med den jag har så vill jag inte prata och orkar inte försöka argumentera.

Idag ringde arbetsterapeuten, mina sidoskydd som de skulle anpassa hade kommit och hon frågade hur det funkar med stolen. Sa att jag sitter högt fortfarande. Men nu verkade hon fatta, vet inte vad som hänt. Men troligen ska de beställa nya större hjul åt mig, som jag tjatat om sen i sommras.

Tänkte ringa företaget som tillverkar dem för jag har för mig att de sa när jag pratade med dem sist att helt nya hjul kostar 10 000kr. Om man däremot beställer en sån lättare stol som jag vill ha då ingår dem och allt kostar 18 000 ungefär. Och min gamla stol som är i nyskick kan de lämna ut till någon annan.

Men för att få en lättare stol måste jag övertala arbetsterapeuten om att ansöka och de har vägrat hittils. Mitt mål är att tjata tills de ger med sig och nu kan det vara ett bra tillfälle. Om jag sen får en sån så kommer de ha hjul för 10 000kr över… inte bra ekonomisk planering.

Ska göra ett försök i alla fall. De ville inte ansöka om en lättare stol förrens min axel var hel igen, man får bara en sån om man inte kan lyfta in sin vanliga stol i bilen. Jag klarar det inte, jag kan det inte när jag var skadad jag kan det inte nu när axeln är ganska hel, och jag kunde det inte när jag inte hade en skadad axel… men varför lyssna när man kan dra ut allt på tiden.

Så jag tänkte testa och säga att min läkare kan skriva intyg på att jag har svaga händer och armar, att jag har smärtproblematik i dem också. För det var tydligen kravet men de själva vägrar intyga. Fast ett läkarintyg bör väga ganska tungt också. Är en hjälpmedelskonsulent som tar beslutet sen. Och man kan ju alltid testa…

Fick i alla fall ett par sidoskydd till rullstolen som man hade anpassat, skitfula var dem och helt opraktiska. Fattar inte varför ingen pratat med mig om hur de ska vara, har inte ens mätt på min rullstol. *suck* Jag åker gärna till hjälpmedelscentralen och pratar med teknikerna men det låter de mig inte göra. För de vet att jag vet och kan mer än vad dem gör.

Det är så tröttsamt, men ett steg i rätt riktning, men en snigel går fortare frammåt än vad min hjälpmedelssituation gör.

Det händer i alla fall något

Prova med att ringa teknikerna direkt det gjorde jag när jag hade rullstol och det fungerade då i stockholm