Grundlagen bryts av myndigheterna
Vi med stora hjälpbehov på grund av våra funktionshinder behöver ofta hjälp Och stöd av andra personer och vi har då rätt att få Denna hjälp och stöd av myndigheterna men vi förnekas allt för ofta denna Hjälp vilket är ett klart brott mot Sveriges rikes grundlag.
Att våra myndigheter bryter mot en massa lagar för att förneka oss den hjälp
Och stöd som vi behöver är ett stort problen för oss som blir utan den hjälp och
Stöd vi behöver för att kunna vara fullt delaktiga i sanhället på alla plan som grundlagen
Föreskriver att vi har rätt till visar att myndigheterna tycker att det är rätt attt diskriminera oss på grund av våra funktionshinder.
Detta strider inte bara mot sveriges grundlag det strider även mot FN konventionen om Mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder
Jag presenterar här nedan de olika lagar som våra myndigheter bryter emot för att förnekas oss
Att vara fullt delaktiga och jämlika i sanhället som det sägs i lagar och konventioner att vi har rätt till
Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform
1 kap. Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.
Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.
Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (2002:903).
Här kommer det utdrag ur FN konventionen
KONVENTION OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING OCH FAKULTATIVT PROTOKOLL TILL KONVENTIONEN OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING
New York den 13 december 2006
Regeringen beslutade den 15 mars 2007 att underteckna konventionen och det fakultativa protokollet. Undertecknandet skedde den 30 mars 2007. Den 4 december 2008 beslutade regeringen att ratificera konventionen och det fakultativa protokollet och ratifikationsinstrumentet deponerades hos FN:s generalsekreterare den 15 december 2008. Konventionen och protokollet trädde i kraft den 3 maj 2008 och för Sverige trädde de i kraft den 14 januari 2009.
Riksdagsbehandling: Prop 2008/09:28, bet. 2008/09SoU3, rskr.
Artikel 1 Syfte
Denna konventions syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde.
Personer med funktionsnedsättning innefattar bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra.
Artikel 3 Allmänna principer
Denna konventions principer är följande:
a) respekt för inneboende värde, individuellt självbestämmande, innefattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende,
b) icke-diskriminering,
c) fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället,
d) respekt för olikheter och accepterande av personer med funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten,
e) lika möjligheter,
f) tillgänglighet,
g) jämställdhet mellan kvinnor och män,
h) respekt för den fortlöpande utvecklingen av förmågorna hos barn med funktionsnedsättning och respekt för funktionsnedsatta barns rätt att bevara sin identitet.
Artikel 19 Rätt att leva självständigt och att delta i samhället
Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället, bl.a. genom att säkerställa att
a) personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja sin bosättningsort och var och med vem de vill leva på lika villkor som andra och inte är tvungna att bo i särskilda boendeformer,
b) personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bl.a. sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället, samt
c) samhällsservice och anläggningar avsedda för allmänheten är tillgängliga på lika villkor för personer med funktionsnedsättning och svarar mot deras behov.
Artikel 20 Personlig rörlighet
Konventionsstaterna ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa personlig rörlighet med största möjliga oberoende för personer med funktionsnedsättning, bl.a. genom att
a) underlätta personlig rörlighet för personer med funktionsnedsättning på det sätt och vid den tid de själva väljer och till överkomlig kostnad,
b) underlätta tillgång för personer med funktionsnedsättning till hjälpmedel av kvalitet och andra former av assistans och annan personlig service, inklusive genom att göra dem åtkomliga till rimlig kostnad,
c) erbjuda personer med funktionsnedsättning och berörd personal utbildning i rörelseteknik, samt
d) uppmuntra tillverkare av hjälpmedel att beakta alla aspekter av förflyttningsbehov för personer med funktionsnedsättning.
Här kommer portalparagrafen i socialtjänstlagen
Svensk författningssamling (SFS)
Observera: att det kan förekomma fel i författningstexterna. I de flesta fall finns bilagorna med. Bilagor som består av bilder, kartor, uppställningar i många spalter kan dock, med den teknik som nu används inte läggas in i databasen. Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen.
Socialtjänstlag (2001:453)
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 2001-06-07
Ändrad: t.o.m. SFS 2009:1005
Övrig text: Rättelseblad 2002:1039 har beaktats.
1 kap. Socialtjänstens mål
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
Här kommer LSS lagens innebörd
SS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra.
LSS ger rätt till tio insatser för särskilt stöd och särskild service som människor kan behöva utöver det som de kan få genom annan lagstiftning. LSS är ett komplement till andra lagar och innebär inte någon inskränkning i de rättigheter som andra lagar ger. En begäran om stöd och service från en person som ingår i lagens personkrets bör i första hand prövas enligt LSS om det är en insats som regleras i lagen. Motivet till detta är att det i allmänhet får antas vara till fördel för den enskilde.
Svensk författningssamling (SFS)
Observera: att det kan förekomma fel i författningstexterna. I de flesta fall finns bilagorna med. Bilagor som består av bilder, kartor, uppställningar i många spalter kan dock, med den teknik som nu används inte läggas in i databasen. Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen.
Lag (1997:736) om färdtjänst
SFS nr: 1997:736
Departement/myndighet: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1997-10-16
Ändrad: t.o.m. SFS 2006:1114
Registeruppgifter (regeringen)
________________________________________
1 § Denna lag gäller särskilt anordnade transporter för
personer med funktionshinder (färdtjänst).
2 § Med länstrafikansvariga och trafikhuvudman avses i denna
lag detsamma som i lagen (1997:734) om ansvar för viss
kollektiv persontrafik. Lag (2002:37).
3 § Varje kommun ansvarar, såvitt gäller kommuninvånarna, för
att färdtjänst av god kvalitet anordnas inom kommunen och, om
det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan kommun.
En kommun får för sina kommuninvånare anordna färdtjänst också
i eller mellan andra kommuner. Lag (2006:1114).
4 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller
de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.
Kommunen får, efter överenskommelse med landstinget, om det hör
till de länstrafikansvariga, överlåta sina uppgifter enligt
denna lag till trafikhuvudmannen i länet. Uppgifterna får
överlåtas även om trafikhuvudmannen är ett aktiebolag.
5 § Har en kommun överlåtit sina uppgifter till en
trafikhuvudman ansvarar trafikhuvudmannen, såvitt gäller
kommuninvånarna, för att färdtjänst anordnas inom kommunen och,
om det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan
kommun. Vidare får trafikhuvudmannen för invånare i kommunen
anordna färdtjänst också i eller mellan andra kommuner.
Tillstånd till färdtjänst
6 § Färdtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått
tillstånd till det.
Frågor om tillstånd prövas av kommunen där den sökande är
folkbokförd, eller, om kommunens uppgifter enligt denna lag
överlåtits till trafikhuvudmannen i länet, av trafikhuvudmannen
(tillståndsgivaren). Lag (2006:1114).
7 § Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som på
grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har
väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att
resa med allmänna kommunikationsmedel.
Om sökanden är under 18 år skall prövningen göras i förhållande
till barn i motsvarande ålder utan funktionshinder.
Tillståndet omfattar inte transporter som av någon annan
anledning bekostas av det allmänna. Lag (2006:1114).
8 § Om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver
ledsagare under resorna, skall tillståndet gälla även
ledsagaren.
9 § Tillstånd till färdtjänst meddelas för viss tid eller tills
vidare.
Tillstånd får i skälig omfattning förenas med föreskrifter om:
1. vilket färdsätt som får användas,
2. inom vilket område resor får göras, och
3. hur många resor tillståndet omfattar.
Sådana resor som kan anses vara väsentliga för
tillståndshavaren får begränsas till antalet endast om det
finns synnerliga skäl.
Om det finns särskilda skäl, får tillståndet även i övrigt
förenas med villkor. Lag (2006:1114).
Avgift
10 § För resor med färdtjänst får tillståndsgivaren ta ut en
avgift enligt grunder som bestäms enligt 11 §.
11 § Är en kommun tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av kommunen.
Är en trafikhuvudman tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av
1. kommunerna och landstinget i länet, om de är
länstrafikansvariga, eller
2. enbart kommunerna i länet, om de är länstrafikansvariga och
om överenskommelse om detta har träffats med landstinget, om
det hör till de länstrafikansvariga.
De kommuner som inte har överlåtit sina uppgifter enligt denna
lag till trafikhuvudmannen får dock inte delta i beslutet. Kan
enighet inte uppnås om grunderna för avgifterna, skall dessa
bestämmas av regeringen.
Avgifterna skall vara skäliga och får inte överstiga
tillståndsgivarens självkostnader. Lag (2006:1114).
Återkallelse av tillstånd m.m.
12 § En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita
färdtjänst, om förutsättningarna för tillståndet inte längre
finns. Ett tillstånd får också återkallas om tillståndshavaren
gjort sig skyldig till allvarliga eller upprepade överträdelser
av de föreskrifter och villkor som gäller för färdtjänsten.
Föreskrifter och villkor får ändras, om ändrade förhållanden
föranleder det.
Handläggning av ärenden m.m.
13 § Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även när ett
aktiebolag handlägger ärenden enligt denna lag.
14 § Trots sekretess får en tillståndsgivare lämna ut uppgifter
om enskildas personliga förhållanden till en
beställningscentral för transporter eller en trafikutövare, om
uppgifterna behövs för att anordna transport som avses i denna
lag.
15 § Personer som är eller har varit verksamma inom enskild
verksamhet som bedrivs yrkesmässigt och som omfattas av denna
lag får inte obehörigen röja vad de i verksamheten fått veta om
någons personliga förhållanden.
Överklagande
16 § Tillståndsgivarens beslut enligt 6-10 och 12 §§ får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. När ett aktiebolag är tillståndsgivare skall bolaget därvid vara den enskildes motpart. Prövningstillstånd