Tillgänglighet

Det är en konst att ta sig fram

2010-08-12 04:25 #0 av: EvaG

Det finns flera olika sätt att ta sig fram. Man kan promenera, man kan springa och man kan ta sig fram i en rullstol. Eller kan man verkligen det sista?

Jag tänkte strunta i den som springer. Den personen kan hålla sig till maratonlopp. Nej här ska vi jämföra den gående och den rullande. Den gående är en vän och den i rullstolen är jag den här gången.

Vi börjar med att ta oss ut genom ytterdörren. Vännen, ja han går bara ut. Jag har lite svårigheter med dörrtröskeln, men nu är vi båda ute i trapphuset. Vi trycker på hissknappen. Inget händer. Vännen säger att han tar trapporna. Jag sitter där jag sitter. Ja det var den promenaden.

Jaha då är det dags för försök två. Vi trycker på hissknappen och hissen kommer. Det är en sådan där hiss därr dörrarna dras in automatiskt i sidan av hissen. Perfekt ingen dörr att öppna! Vännen går in och jag rullar efter, men då kommer dörren ut från sidan och träffar min arm. Det gör ont. Hissdörren fortsätter trycka på en stund innan säkerheten reagerar och dörren går upp igen och jag kan rulla in. Väl inne i hissen tittar jag på min bara arm och den är alldeles röd. Här kommer ett härligt blåmärke tänker jag. Nere. Jag först ut har lärt mig av misstaget och min vän ut sedan.

Jaha här har vi en entrédörr som går inåt och vi ska ut. Hur jag än gör så verkar det omöjligt att få upp dörren. Det är toppen, en stor hiss med automatiska dörrar och så kan jag inte öppna entrédörren. Ja dessa arkitekter! Vännen öppnar dörren och släpper ut mig. Vad händer då härnäst? Jo utanför står tre personer och röker medan de pratar. Jag försöker uppmärksamma dem på att jag inte kommer förbi. Kör försiktigt på dem och de vänder sig förvånat om och skäller på mig för att jag rullar på dem.

Jag och min vän kommer fram till gathörnet. Här ska vi över gatan, men det är ju en trottoarkant jag ska nedför. Jag kan ju inte rulla framlänges för då lär de små framhjulen vika sig och jag hamnar på näsan i gatan. Det blir till att rulla bakåt. Ja det var tur att min vän stod bakom och tog emot mig när jag tippade baklänges. Det var en högre trottoarkant än jag trodde.

Då är vi ute i gatan. En bilförare hade fått en tuta för han tutade och for med fart förbi alldeles intill mig. Ja vi kom över till andra sidan gatan. Kan ni tänka er där var en lika hög trottoarkant som på andra sidan. Hur skulle jag nu lösa detta? Rullade jag med hög fart så skulle nog jag hamna på gångbanan, men knappast rullstolen. Det skulle bli en katapultstol i stället för rullstol. Det är ju en fantastisk uppfinning, men den var ointressant för mig nu. Rulla bakåt skulle nog inte gå heller när jag tänker på min anatomi och muskelstyrka. Då kom jag på det.! Jag rullar fram till kanten och försöker tippa stolen bakåt så den rullande på bakhjulen till framhjulen är över kanten och då släpper jag ned framhjulen så jag säkert står på fyra hjul igen. Ja så ska då bara bakhjulen upp för kanten. Det är då jag kommer fram till att jag missat styrketräningen på gymmet. Vännen sitter och slöar på parkbänken medan jag svettas mer och mer och kommer ingenstans. Jag fick hjälp till slut.

Ja så kommer nästa gata och samma procedur upprepas. Jag har nu kommit fram till att snart kommer jag inte längre utan hjälp. Jag börjar bli helt slut och är snart genomblöt av svett. Hur kan man göra sådan höga kanter vid gatan. Det kanske är meningen att rullstolar ska rulla på gatan precis som bilar. Det finns ju likheter. Båda har fyra hjul och det kanske är det kommunpolitiker och -anställda kommit fram till. Fyra hjul och det är gatan som gäller. Detta med hastighet och motor kanske de glömt bort att tänka på. Det är ju så oväsentligt!

Då har vi kommit över nästa gata och jag är törstig efter det hårda arbetet med rullstolen. Här har vi en livsmedelsaffär. Där inne finns det ju läskedrycker. Vad bra dörrarna går upp automatiskt. Det är ju underbart en handikappsanpassad affär. Den måste jag berömma när jag betalar i kassan. Rullar en meter in och upptäcker uppförsbacken till shoppingkorgarna och bommen in i själva affärsdelen. Det är bara att ta i av alla krafter så jag inte åker bakåt och ut genom den automatiska dörren. Kommer upp för backen och förstår att mina armar inte kommer att vara armar på flera dagar. Vännen säger att det var en så liten backe så. Hade det inte varit så att jag ännu en gång skulle få rulla upp för backen hade jag vänt rullstolen och satt full fart mot honom.

Fram till de kylda läskedryckerna. Titta på tredje raden nerifrån står min favoritdricka, men hur kommer jag upp till den hyllan? Ska jag välta kylen så drickorna ramlar ut eller hur ska jag göra? Jag funderar. Det är ju inte glasflaskor utan petflaskor vilket innebär att de inte går sönder. På nedersta hyllan står de större flaskorna. Om jag tar en sådan så når jag nog upp till tredje hyllan med den. Så jag genomför min plan och mycket riktigt med flaskans hjälp når jag min favoritdricka. Jag puttar ner dricksflaskan på golvet, men självklart följer tio till med och börjar rulla på golvet. Titta nu kommer det personal fram. Jättebra att de kommer när jag fått tag på min favoritdricka och medan jag rullar mot kassan hör jag hur de svär över mig borta vid drickakylen.

Det var svårt att komma fram till kassan också. Trångt i gångarna och man kunde följa min väg till kassan för jag lyckades självklart få ned lite varor från den nedersta hyllan.

Drickan betald och jag rullar mot utgången med flaskan i handen. Lycklig över drickan glömmer jag självklart backen som nu går nedåt och rullen ökar farten. Tusan glasdörren. Javisst ja den går upp automatiskt. Ut på gångbanan i cirka 110 kilometer per timme. Nu skriker jag hysteriskt Trottoarkanten, trottoarkanten! Tur min vän var med. Han fick tag på rullstolen och kunde stanna den, men inte mig och min dricka. Vi hamnade både på marken. Flaskan rullade ut på gatan och blev mos under en bil. Mina byxor var inte längre byxor.

Nu måste jag lugna mina never som var helt utanpå kroppen. Så vi ska ta en matbit på restaurangen bredvid livsmedelsaffären. De har utebord också, men hur kommer jag dit. Vi konstaterar att jag måste in i lokalen så finns det en utgång där inne. Vi kommer till den utgången och vännen går ut och sätter sig och väntar på mig. Jag konstaterar att jag kommer inte ut. Öppningen är för trång. Så min vän sitter där ute och äter och jag sitter här inne och surar. Snacka om tillgänglighet.

Sedan ska vi åka tunnelbana. Rulltrappan trasig och jag flinar till min vän du får gå i trappan. Själv tar jag hissen. Hissdörren går upp och en stank av urin möter mig och golvet är alldeles blött. Jag kan ju inte ta hissen för innan jag kommit ned har jag dött av gasförgiftning och hur ska jag kunna ta in rullstolen i en vanlig lägenhet igen. Det blev ingen tunnelbaneresa.

Nu är detta uppdiktat. Problemet är att det är verklighet ändå. Bättre än så här är inte tillgängligheten och den verkar inte bli bättre heller. Det kanske är dags att vi får fram politiker med funktionshinder och som vet hur svårtillgängligt det är i samhället.

Foto: Arnold C (User:Buchanan-Hermit)

___________________________
Var rädd om dem du älskar
_________________________

Medarbetare på Vilda västern iFokus

Anmäl
2010-08-12 10:00 #1 av: [SvenA]

Det här är dagens sanning för väldigt´många personer

Det beskriver verkligen på ett bra sätt hur det fungerar i vardagen

Anmäl
2010-08-13 02:03 #2 av: [Beavis]

Vi hade ju en minister för X antal år sedan som var blind. jag tror han gjorde mycket för vår sak innan han slutade.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-13 09:48 #3 av: [SvenA]

Det var Bengt Lindkvist som även var ordförande i synskaderörelsen och då hade vi en betydligt bättre handikappolitik än vad vi har i dag med den alliansen som nu har sett till att vi blir av med assistenter och ledsagare

Anmäl
2010-08-13 13:49 #5 av: [Beavis]

Jag läste lite på slutet där EvaG O, det finns sådana där barnvagnsspår i trappan ner till plattformen så kan man kring gå problemet med trasig rulltrappa och nerpissad hiss. Förutsatt att man har full funktion i armarna då?.

Själv tycker jag faktiskt att tunnelbannan är den mest handikappanpassade allmänna transportmedlet i Stockholm. Jag kan tänka mig att detta är vardag för en del som har spastiska armar och ben eller nedsatt styrka i överkroppen.turligt nog har inte jag det.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-13 14:00 #6 av: [SvenA]

Det fungerar inte heller med elstol i ramperna

Anmäl
2010-08-13 14:08 #7 av: [Beavis]

#6 Nej tyvärr så är det ju så att man i väldigt många fall även i ramperna måste kunna stegra lite på bakhjulen för att ta sig över det sista lilla guppet i ramperna.

Även problemet med trotoarkanter förutsäter ju att man kan stegra på bakjulen för att ta sig både upp och ner för dessa utan att välta. samt att man ha funktion och styrka i armar och överkropp. Detta är faktiskt ett problem som man tycker att tillverkarna av elrullstolarna bore ha funderat på och åtgärdat för längesen. Någon form av tippningsfunktion för att komma upp? självklart behövs då ett vält skydd men Sådan  finns som standard på manuella rullstorar så de borde gå att anpassa.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-13 14:11 #8 av: [SvenA]

Min stol klarar av 6 centimeter höga kanter

Anmäl
2010-08-13 14:13 #9 av: [Beavis]

Okej då finns en liten anpassning för trottoarkanter. men vad jag sett är majoriteten av trottoarkanterna om man inte går över på anpassade ställen 1 decimeter ungefär.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-13 14:16 #10 av: [SvenA]

Tyvärr är det så det ser ut

Min stol har även tippskydd fram så att stolen inte tippar

Anmäl
2010-08-13 17:03 #11 av: [Beavis]

Permobil som då är ett Svenskt företag iaf ursprungligen borde ju vara mer i framkanten att ta fram stolar anpassade efter Svenska förhållanden. Det är intressant med sådan här teknik jag funderar just nu över om larvfötter kunde vra något för elrullstolar? eller skulle det bli för dyrt?

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-13 17:32 #12 av: [SvenA]

Frågan är hur det skulle fungera om man kommer innomhus

Riskn för stora skador på underlaget skulle jag tro

Anmäl
2010-08-13 22:44 #13 av: [Beavis]

Jo det kan nog stämma. men det behöver ju inte vara larvfötter i stål utan i gummi som på vanliga stolar? bara mönstrade

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-13 23:03 #14 av: [SvenA]

Fast larvfötter bygger på att den ena sidan står still när du svänger så jag tror att det blir stora märken i parketten

Anmäl
2010-08-13 23:10 #15 av: [Beavis]

jo du har nog rätt. men hade varit bra utomhus i alla fall. många har ju inne och utestolar

 

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-13 23:13 #16 av: [SvenA]

Det blir allt svårare att få ha två stolar det blir mera vanligt med kombistolar när det gäller eldrivna

Anmäl
2010-08-14 00:01 #17 av: [Beavis]

Min farmor hade två rullatorer men fick sluta med det då de förbjöd dem att parkera dem i trapphuset.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-14 11:40 #18 av: [SvenA]

Det är ett dilemma det där med förvaring av hjälpmedel som man behöver ha emmelanåt

Anmäl
2010-08-14 15:31 #19 av: Leffe

Att man inte får ställa saker i trapphuset förstår jag för om många gör det är det ett hinder vid utrymning vid brand när bland annat sikten kan vara dålig

Anmäl
2010-08-14 15:47 #20 av: [SvenA]

Även vid bårtransport står sakerna i vägen

Anmäl
2010-08-14 17:13 #21 av: [Beavis]

Japp jag förstår anledningen men det blir knepigt med förvaringen när man har två stycken. En ute och en för innebruk.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-15 19:38 #22 av: [Beavis]

Det där med att hissdörrar går igen eller inte går igen när man skall av och på är något jag tror att hisstilverkare skulle kunna finjustera mer? men det kanske är för dyrt som vanligt?

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2010-08-15 19:41 #23 av: Leffe

Här hemma tar det så lång tid innan de går igen att man hinner bli tokigare än man är

Anmäl
2010-08-15 19:50 #24 av: [Beavis]

Precis Leffe, den känslan får jag ofta. Vissa hissar tar så lång tid på sig att stänga dörrarna att man hinner bli knäpp eller börjat leta efter andra sätt att ta sig upp eller ner.

Jag inser att det finns vissa gamla som är så långsamma att detta behövs, Men att istället utveckla sensorsystemet bättre så att den känner av dels om någon är i vägen för dörrarna eller i hissen, Skulle underlätta och förbättra enormt mycket. Vissa hissar jag varit i kan man faktiskt avbryta dörröppnandet med genom att trycka på färdknapparna. Detta borde vara standard.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2012-05-09 14:18 #25 av: Leffe

Flyttar upp den här artikeln för mycket är fortfarande aktuellt. Dessutom kommer snart uteserveringarna fram

Anmäl
2012-05-09 15:32 #26 av: bernil55

Åh, här finns mycket bra ("bra") jag missat. Bra författat alltså, botten att det är så i verklligheten.

Anmäl
2012-07-06 18:39 #27 av: [peter54]

Ja jag känner igen det mesta i Evas fiktiva artikel, även om jag oftast har haft kraft nog att lösa trottoarkanterna och även nerför såna trappor som har räcken som går att nå på båda sidor, men visst är det för jävligt att det ska behöva vara så här, men den där vännen skulle jag byta ut direkt.

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2012-07-06 21:52 #28 av: [Beavis]

#27 Varför? "vännen" räddade ju henne ifrån att trilla baklänges? Eller tänker vi på olika stycken?

Men visst känner man igen situationerna.

_______________________________

Medhjälpare på: rörelsehinder.ifokus.se , hemsidor.ifokus.se

 

Anmäl
2012-07-06 23:47 #29 av: [peter54]

#28 Ja men han lämnar henne i sticket i mer eller mindre samtliga övriga situationer där en vän hade kunnat förenkla problemen betydligt.

Vad är det för vän som sitter ute och äter ensam om den rullstolsburne inte kan komma ut? En sån vän skulle jag säga tack och hej till direkt. En riktig vän frågar om jag vill ha hjälp i varje situation där man kan ana att det uppstår problem, annars är det ingen vän tycker jag.

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.