Bemötanden

Att inte kunna..

2008-08-02 20:06 #0 av: [Norum]

Att inte kunna gå som ”vanligt folk” kan ibland kännas som ett smärre problem när man blir bemött som mindre vetande. Som att man skulle ha huvudet i knäskålen?

Jag är god man till några stycken med rörelsehinder här i min hemkommun. Dom sitter i och för sig inte i rullstol och jag tycker personligen att dom är jätte duktiga på att kunna ta sig fram dit dom vill. Men jag är van vid deras problem med framkomligheten och tycker egentligen inte att dom ens HAR problem. Men om vi går ut på samhället... Oj, oj säger jag! En del behandlar tex "Putte" som vanligt folk, så att säga. Tränger sig före, knuffas och svängdörren åker igen med en smäll i hans ansikte. Tränger ut honom på gatan för att någon ska förbi med barnvagnen, deras kryckor är viktigare än hans stapplande steg. En del ser honom i ögonen, andra inte.
Sen finns det de som verkligen ser HANDIKAPP! Flyttar sig, öppnar och håller upp dörrar. Nästan föser undan andra människor för att Putte ska kunna gå dit han ska.
Det finns även en tredje kategori, de "jag förstår ju att han är handikappad så jag pratar med dig i stället".  Vill han ha the och inte kaffe? Kommer han fram där? Be honom akta sig för tröskeln. Jasså, han handlar en ny jacka? Så trevligt! Då vill jag ha 299.50 av honom.. Så kan det hålla på.
Den dag han blir behandlad som en vanlig vuxen kommer jag knappt att tro att det är sant. Även om han har svårt att gå så är intellektet som det ska vara (han är faktiskt otroligt smart) men det har många svårt att inse då han har svårt med talet. Han klarar sig själv i mångt och mycket, ibland behöver han hjälp och det får han. Han tycker om att cykla, att ta långpromenader mm
Vad vill jag då med denna artikel? Jo, att påminna om att alla är människor med lika värde men med olika förutsättningar.  Bara för att benen inte längre klarar det de en gång gjorde vill man inte bli behandlad med översitteri och oförstånd. Prata inte över huvudet på någon som hör och förstår vad man säger. Ett handikapp gör en inte automatiskt till en 2-åring som inte begriper något.
Behandla andra människor som du själv skulle vilja bli behandlad! På det kommer vi långt och världen skulle se lite annorlunda ut...

Mvh Åsa

 

// Skruttis

Godmanskap & Gmfinfo

Anmäl
2008-08-03 10:21 #1 av: [SvenA]

Det du beskriver är allt för vanligt ute i samhället det förekommer mot alla typer av funktionshinder

Anmäl
2008-08-04 21:25 #2 av: Mezzzanina

Tyvärr så känner jag igen mig till 100% i det du skriver Åsa.Så är det varkligen.

Kategori tre som du skriver om är nästan värst.

Jag ser helt vanligt ut och har inget annat synligt handikapp furutom rullstolen.Men jag har assistent som hjälper mig när jag är ute och handlar.Får man pengar tillbaka i affärer eller så, så räcker de nästan alltid dem till min assistent ....

(Hon brukar slå ifrån sig med händerna och säga -Jag har inget handlat!)

 

Anmäl
2008-08-04 22:57 #3 av: [Norum]

*2 Då har du en bra assistent! :-)
men visst är det hemskt att det är så här?

 

// Skruttis

Godmanskap & Gmfinfo

Anmäl
2008-08-05 02:32 #4 av: Mezzzanina

Det är fruktansvärt.Man undrar hur folk tänker egentligen.

Tack för att du tog upp ämnet Skruttis.det behöver verkligen belysas.

Anmäl
2008-08-05 09:36 #5 av: Tatsja

Mycket sant. Jag går med rollator och blir också behandlad så. Min son -som är 28 år- brukar alltid få frågan om mamman vill ha något mer. Bara för att man är handikappad, så tror folk att det sitter i huvudet. Vi behöver upplysa samhället mer att om man är handikappad så behöver man inte ha slagit i huvudet, eller tappat minnet. Bara för att man har ledsagare, så kan det bero på olika saker. Men jag tror det mesta beror på rädsla. De vet inte hur de ska bemöta oss och då är det lättare att vända sig till följeslagare. Rädsla att göra bort sig. Fast det är ju de det gör, när man behandlas så.

Tatsja

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-05 10:23 #6 av: [Norum]

*4 Tack för berömmet! :-) Det finns SÅ många fördomar och dom är svåra att få bort..

*5 Tror också att det har med rädsla att göra. Och inte bara inför handikappade... Jag hade cancer för flera år sen, tappade hår och såg för hemsk ut. Folk drog sig undan, kassörskor tittade, jag blev annorlunda bemött på det stora hela. Av rädsla... Rädsla för det okända och för att något så hemskt kom för nära dom själva. Dom blev påmind om sin egen dödlighet...

 

 

// Skruttis

Godmanskap & Gmfinfo

Anmäl
2008-08-06 01:43 #7 av: Mezzzanina

Själv har jag assistent för att jag inte är är försvagad av lång tids sjukdom i kroppen.Men vad jag vet så har jag ingen försvagning i huvudetTungan ute.Det känns lite förnedrande när kassörskor eller andra ibland vänder sig till assistentetn istället för mig som är den som handlar.

Något annat som jag nästan avskyr ännu mer är när jag är i affärer och kanske sitter och tittar på någon vara på någon hylla och så kommer folk och ställer sig framför mig.Och då menar jag verkligen att de tränger in sig mellan mig och hyllan jag tittar på.Bara för att jag är sittande så finns jag inte helt plötsligt...Skrikandes

(Eller så är deras pappor glasmästareTungan ute)

Jag har funderat allvarligt på att skaffa en sådan där tuta med en gummiblåsa som man kan klämma på så att den tutar högt och tuta så att de flyger.

För det hjälper absolut inte att säga:

Ursäkta, kan ni flytta på er...

Det hör de inte eller vill nog inte höra.

Konstigt nog så har det enbart vart kvinnor som ställer sig så framför en i affärer.Och det händer var gång jag handlar, flera gånger.

En gång så tröttnade min assistent när en tant ställde sig framför mig och inte flyttade på sig.Hon sa då till tanten:

Så vacker rumpa har du inte att vi vill studera den i närbild!!!SkrattandeSkrattandeSkrattande

Anmäl
2008-08-06 09:13 #8 av: [Norum]

*7 Jag har en kompis som sitter i rullstol efter en bilolycka och han bara suckar åt folk. Inte bara åt att han blir konstigt behandlad utan också för att en del blir bara SÅ förvånade för att han har ett vanligt jobb. Ingen skyddad verksatad där inte! Och han jobbar dessutom åt försvaret!!!! Det du...

 

// Skruttis

Godmanskap & Gmfinfo

Anmäl
2008-08-06 10:08 #9 av: [SvenA]

Du får skaffa en hulligantuta eller också gör du som  jag  gjorde kör på de med stolens fotstöd det brukar vara rffektivt

Anmäl
2008-08-07 03:04 #10 av: Mezzzanina

#9 Jag tror att jag snart testar det för jag är så trott på att ha tanter trängande in framför mig.

 

Anmäl
2008-08-07 09:58 #11 av: [SvenA]

 #10 Det är det enda som är efektivt

Anmäl
2008-08-07 15:13 #12 av: Muszimba

Som assistent så ser jag också alla "trevliga" gester från folk ute på stan och i butikerna. Vid ett tillfälle för ca 4 år sedan så var jag och handlade på Globens centrum(köpcentrum precis vid riktiga Globen). Då var det en expedit som tittade på mig och sa summan hon ville ha av min brukare, då sa jag; det är inte jag som ska betala, säg det till honom samtidigt som du tittar i hans ögon. Det är han som handlar.  Då ursäktade hon sig direkt till honom och han sa att kolla in först om vi i rullstol kan snacka innan du går till våra assistenter, men tack för ursäkten.

Anmäl
2008-08-07 18:44 #13 av: [SvenA]

Tänk vad vanligt detta är

Anmäl
2008-08-19 11:17 #14 av: Joystick

Jag är rörelsehindrad sen födseln. Går som en kratta milt uttryckt men tar mig fram i allafall.

-92 va jag med om en hästolycka och bröt mitt redan dåliga ben å skadade ryggen..

Jag blev chockad över skillnaden i bemötandet då jag efter olyckan åkte rullstol när vi var och handlade i början. Å sen gick jag med kryckar LÄNGE..

När jag hade hjälpmedlen så blev jag bättre bemött än innan olyckan. Att bryta BEN gör mig till en normal människa tydligen.. men att bara vara mig själv..ja då kan man titta snett å så.

Har varit med om flertalet exempel på dåligt bemötande. Hade en kompis som följde med mig till hårfrisörskan och ja de va HENNE de frågade om hur jag ville bli klippt..

Jag har blivit nekad att köpa öl ute då jag ansetts vara för FULL eftersom jag vinglade när jag gick.. Jag hade visserligen druckit 1 öl.. men vinglar gör jag ALLTID när jag går..

De värsta bemötandet står nog ändå FÖRSÄKRINGSKASSAN för

Jag har problem med ryggvärk efter olyckan -92 och har varit sjukskriven många gånger pga detta. De har då kläckt ur sig att "borde du inte se till att få ryggen fixad"

De informerade mig aldrig om att de fanns något som hette handikappsersättning. Så de har jag missat 5 år av.

De största dråpslaget kom dock i november-05 då jag återigen kraschade med häst. Jag åkte till akuten direkt. Misstänkt hjärnskakning och brutna revben och blåslagen. större balansproblem än vad jag har till vardags.. å jag jobbade ensam på ridskola och ska släppa ut och ta in hästar..

Fick AVSLAG på sjukpenningen.. 1,5 år senare fick jag rätt i länsrätten men AJ va det har tagit på psyket att inte bli trodd.

Anna-Carin

 

Anmäl
2008-08-19 16:31 #15 av: [SvenA]

Det där att man vinglar när man går är vanligt bland synskadade och även de blir anklagade föratt av berusade trots att de inte är det

Och de som är sämst på bemötande är ofta lägkare men det finn undantag även där det finn en del som verkligen är bra men min erfarenhet är att majoriteten är dåliga på bemötanden med patienter en del skulle alldrig få träffa patienterna överhuvudTAGER

dET ÄR LIKADANT MED PERSONALEN INOM FÖRSÄKRINGSKASSAN

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.