Bemötanden

Vart tar ni vägen?

2008-09-27 10:50 #0 av: [SvenA]

Hur kan det komma sig att om man drabbas av et funktionshinder/långvarig sjukdom så försvinner ni som man trodde var ens vänner Kan det bero på att man inte längre kan vara lika aktiv som innan eller vad kan det vara som är fel Jag har upplevt det själv och får ständigt höra av andra att de…

Hur kan det komma sig att om man drabbas av et funktionshinder/långvarig sjukdom så försvinner ni som man trodde var ens vänner

Kan det bero på att man inte längre kan vara lika aktiv som innan eller vad kan det vara som är fel

Jag har upplevt det själv och får ständigt höra av andra att det är så att alla så kallade vänner och arbetskamrater försvinner ur ens liv när man blir drabbad av ett funktionshinder/långvarig sjukdom

Det är ju då man bäst behöver vänner som kan vara med och stötta en så att det inte blir så ensamt

Kan det vara så att ni tror att man inte vill ha kontakt med er längre eller är ni rädda för att det även ska drabba er

När era vänner/arbetskamrater blir drabbade av ett funktionshinder/långvarig sjukdom så se till att dessa inte blir bortglömmda se till att de även fast de kanske inte fungerar på samma sätt längre får vara med i gemenskapen som innan de drabbades

Tänk på att det nästa gång kan vara ni själva som blir drabbade och bortglömmda vill ni ha det så

Anmäl
2008-09-28 18:22 #1 av: [SvenA]

Jag tror att det kan bero på att man inte vet hur man ska ställa sig i sådana fall

Anmäl
2008-09-29 02:01 #2 av: Mezzzanina

För mig har det vart tvärt om.Min vänner har vart underbara och har haft ett fantastiskt tålamod med mig som alltid säger "nej" när de ringer och vill att vi skall träffas eller hitta på något.Jag är ju oftast trött och orkar inte träffa dem på samma sätt som tidigare.Jag hadde nästan förväntat mig att de skulle tröttna på att ringa mig och försöka lura ut mig ur mitt hem ,men de ger sig inte.Och kan jag inte ta mig ut så kommer de till mig.Det kallar jag "riktiga" vänner.Men det är också vänner som jag vet gillar att vara med mig för den jag är och de är glada för den tid som jag orkar vara med dem.Naturligtvis blir de många gånger besvikna när vi plannerat något och jag kanske i sista stund inte orkar vara med.Men dessa vänner består och jag vårdar dem varmt i mitt hjärta.

Jag önskar er alla denna sortens vänner.

Jag undrar precis som du Sven om det är rädsla som får vänner att dra sig tillbaka??Eller är det kanske inte de riktiga vännerna?Vänner skall ju finnas i alla lägen.Det är riktig vänskap!

Anmäl
2008-09-29 09:13 #3 av: [SvenA]

#2 Det låter ju verkligen bra tämk om alla var sådsns riktiga vänner

Anmäl
2008-09-29 09:51 #4 av: Tatsja

#2 Vad skönt för dig. Men vännerna prövas i nöden heter det. Även vid en separation ser man vilka som är riktiga vänner. Inte bara när man blir skadad.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.