Annons:
Etikettbemötanden
Läst 3980 ggr
[Beavis]
5/28/10, 1:14 AM

Att växa upp med funktionshinder

Jag har funderat på vad jag skulle skriva om i en artikel?. Idag när jag läste en av alla dessa gratistidningar som finns,läste jag om Barnmisshandel.Det berörde mig djupt.Så här kommer lite tankar.

Jag föddes på 70-talet med Ryggmärgsbråck (Spina Bifida) samt vattenskalle (Hydrocefalus). Det andra är en väldigt vanlig bieffekt av en första. Men nog om detta, jag lägger grunden bara. Jag hade själv en hyfsat trygg och bra uppväxt vad gäller våld, Jag har några svaga minnen av att ha mått smisk som riktigt liten detta var dock innan 1979 då aga förbjöds i lag i Sverige. Inget försvar kanske men dock ett svar,  Detta hände inte senare i mitt liv. I en artikel i Stockholms City ( kanske i andra upplagor också?) läste jag atilkeln som bekrägart att barn med någon form av funktionshinder misshandlas av sina föräldrar i mycket högre grad än andra. 16% jämfört med 8% för "friska" barn Alltså dubbelt så många, fruktansvärd läsning som berörde mig djupt.

Förklaringar som gavs var föräldrarnas besvikelse över att deras små avkommor inte var de A-barn de drömt om gjorde dem knäppa och i exemplet i tidningen trodde modern att hennes tortyr av dottern skulle hela henne…. Hur många har kanske inte varit med om liknande? Mörkertalet är stort.

Enn annan aspekt var att föräldrarna fakriskt skämdes över att deras barn inte var som alla andras och därför lät sin skam och vanmakt gå ut över barnet.  Juat detta har jag själv erfarenhet av men i detta fall var det far/mor förälder som hade problem med att jag avvek från normen och lät mig få veta detta.

Jag förstår att ha ett handikappat barn är en ibland dyr och jobbig erfarenhet som sätter stor fysisk och psykisk press på föräldrar och familj, Men detta rättfärdigar inte detta beteende. Detta att vi som verkligen är svagast trycks ned ännu mer av de som skall älska oss mest, som har som uppgift att stärka och bygga upp oss till självständiga och framgångsrika individer, istället bryter ner oss och får oss att skämmas för vad vi inte har kunnat påverka att vi är….

Det skrämmer mig, Upplysningen borde vara bättre i ett modernt samhälle men tydligen lever den kvasinazistiska idealen kvar i vårt samhälle trots att det är över fyrtio år sedna institutionerna öppnades.

Nu har jag fått detta ur mig hoppas ni förstår mina tankar. Jag vill gärna höra era historier och tankar också.

Annons:
[SvenA]
5/28/10, 8:23 AM
#1

Det var en mycket bra artikel

Det pågår hela tidn en massa övergrepp inom vården och omsorgen som drabbbar barnen väldigt hårt

Barnen förnekas hjälpmedel som kan underlätta deras vardag

Man påstår att det är förderas egen skull som man förnekar de, den bästa hjälpen som verkligen

finns

[Beavis]
5/28/10, 12:39 PM
#2

Ja det är så mycket som pågår, som påverkar en under sin uppväxt. De flesta föräldrar älskar sina barn ovillkorligt och et går bra, Självklart är det tungt men det klarar av det. Men för det lilla antalet föräldrar som fick sina förhoppningar grusade av att få ett handikappat barn blir det för mycket . De blir psykiskt instabila, utöver det så är det ju tyngre med khandikappade barn vad gäller vård mm. Det pressar ju också vilket kan leda till våld ifrån en stressd förälder.

Detta händer ju även inom vården xet vet jag ju både genom läsning och vad jag hört ifrån bekanta inom vårdsvängen.

[SvenA]
5/28/10, 2:00 PM
#3

Det är därför det är så viktigt att de föräldrna som får ett funktionshindrat barn får det stöd och hjälp som kan vara nödvämdigt

För det är ett väldigt elitiskt samhälle i dagsläget

Det är bara eliten som gäller vid minsta avikelse så är man int värd något alls

Upp till toppen
Annons: